Butiken som går mot strömmen

Affär efter affär utanför tätorterna har fått klappa igen medan fler och fler livsmedelsjättar etablerar sig i stan. Men uppstickaren Sörbyhallen vägrar ge sig. Sexmiljoners-satsningen, som varken banken eller Ica trodde på till en början, håller. Hög personlig service, svenskt kött och lokala produkter är viktiga delar i framgångsreceptet.

Norrbottens län2005-12-10 06:30
<P>De gula kepsarna sitter på måttsundarna Maj-Lis och Tomas Stoltz precis som på de sju andra fast anställda och extrapersonalen som samtliga kommer från sörbyarna. Sörbyhallen står det på keporna och de verkar bära de gula huvud-bonaderna med stolthet.<BR>Gun-Britt Lindberg sitter i kassan och i den manuella charken håller Anita Sandberg och Monica Johansson på att ?bulla? upp när Kuriren kommer på besök. Men Kurirens fotograf får strikta order om att fotografera senare då det ännu inte är fint nog bakom disken.<BR>Charkuteriprodukterna är inte att leka med. Leka med maten ska man ju inte heller göra och i synnerhet inte med ?stans bästa grillat? ? det ska man äta.<BR> ? Stans bästa grillat står vi för och vi använder det också i annonseringen. Det är många som berömmer oss för våra grillade grejer, säger mamma Maj-Lis och sonen Tomas i en mun.<BR>Vi sitter inne i fika- och lunchrummet och pratar över en kopp kaffe och knaprar på pepparkakor. Klockan är vid tiosnåret på fredag förmiddag och Maj-Lis, Tomas och den övriga personalen laddar som bäst för att ta hand om bybor som ska fylla på kyl, frys och skafferi inför helgen. <BR>Berit Johansson, från Action People, står lätt ?gråtandes? och hackar rödlök och skär korv i lagom stora bitar. Fler ingredienser tillkommer innan hon strax innanför entrén serverar kunderna en pikant korvgryta med ris. <BR>På ena väggen i lunchrummet hänger en tavla som visar svinnet över tid. Det var Tomas som ilsknade till en dag för att det var för högt. Att ligga runt en procent är ganska bra. Men blir det runt tre, fyra fem procent ? då blir det -svinndyrt, om ni förstår ..?<BR>Flera hundra kronor netto per timme som bara rinner i väg, främst på grund av dåliga beställningsrutiner. <BR>Han skrattar när tavlan kommer på tal: <BR> ? Jag blev förbannad. Du vet, det där är sånt som syns på sista raden ... <BR>Tavlan får illustrera att det är en tuff kamp att driva en livsmedelsbutik i allmänhet och en som ligger på lands-bygden i synnerhet. <BR>Det är en kamp mot framförallt lågprisjättarna i stan som centralt köper upp stora partier kampanjvaror och som, i förhållande till sin omsättning, har låga personalkostnader..<BR>Affärerna har en efter en fått slå igen ute på landsbygden. Det har inte gått att konkurrera med vare sig pris eller sortiment och många bybor har tagit bilen in till stan och proppat den full med billiga varor från jättarna. Man har, av olika skäl, inte varit trogen den lokala butiken som till slut fått för klent kundunderlag. Snart finns knappt någon affär kvar i byarna. <BR><BR><STRONG>Övertygade banken</STRONG><BR>Många bybor runt om i landet har inte heller saknat kon förrän båset är tomt. I Antnäs la man också ner ? men för att sedan bygga nytt, fräscht och större. <BR>1994 tog Maj-Lis Stoltz och sönerna Tomas, 31 och Joakim, 28, över Ica-butiken i Antnäs. Syftet var att lägga ner den för att bygga en helt ny affär i bygden. Den gamla blev snart för liten när omsättningen och kunderna ökade dramatiskt. <BR>Men det var inte helt lätt att övertyga banken och inte heller Ica var med på noterna, till att börja med. <BR> ? Jag tjatade ganska mycket, men i början trodde de inte riktigt på idén. Men vi var fast beslutna att det här skulle gå. Det fanns ingen tvekan. Jag inbillar mig också att det var för att jag är kvinna som man inte riktigt tog mig på -allvar. Vi visste att det fanns ett potentiellt kundunderlag på cirka 3.500 människor i närregionen, säger envisa Maj-Lis som fyllde 60 år i år. <BR>Till slut lyckades hon dock övertyga både bank och Ica och mars 1997 öppnade Sörbyhallen efter att man lånat sex miljoner kronor. Sedan har man också investerat en miljon till i butiken under resans gång. <BR>Bland annat har pengar gått till gallerförstärkta fönster, larm och kameraövervakning, både inne i butiken och utanför. Inbrott och snatteri finns inte bara i stan. Men efter de sist nämnda investeringarna har både inbrott och snatteri minskat avsevärt. Det har också bland annat investerats i en ny pantmaskin och en skyltskrivare.<BR><STRONG><BR>Personalkrävande servicenivå</STRONG><BR>Sörbyhallen har liten chans att konkurrera med jättarna i stan vad gäller priser. Ett priskrig kommer man aldrig att gå in i, för det skulle man på sikt förlora. <BR> ? Men det är inte på så många varor de är billigare längre. Vi har också pressat priserna, säger Maj-Lis bestämt. <BR>Var ni oroliga när ytterligare en stor livsmedels-butik i höstas etablerade sig på Storheden?<BR> ? Lite orolig är man väl alltid, men vi har ännu inte märkt av det. Det är nog snarare så att de tar andelar av varandra i stan. Det är en överetablering där och någon måste ju gå dåligt. Der är en tuff konkurrenssituation inne i stan och på Storheden, tror de två.<BR>Service är Sörbyhallens starka konkurrensmedel och för det krävs det mycket personal. Servicen består bland annat av den manuella charkdisken där nygrillat går att köpa. Man bakar också färskt bröd. En del bröd kommer färdigt och ska bara gräddas medan annat bakas av köpt deg. <BR> ? Ibland när det har varit lite krisigt och det kanske varit befogat i vissa lägen att skära ner på personal, så har vi istället ökat servicen och satsat på att öka omsättningen och det har lyckats, säger Tomas. <BR> ? Sedan har vi ju också en affärsidé om att vi bara säljer svenskt kött och fläsk. Jag tror att det är något som håller i längden. Det får aldrig komma in något utländskt kött eller fläsk, slår en bestämd Maj-Lis fast och lägger till: <BR> ? Sedan är det mesta av charkuterivarorna som är färdigpackat lokalt producerat! <BR><BR><STRONG>Tuff match</STRONG><BR>Det har sedan starten 1997 varit en tuff match att driva butiken, men år efter år har omsättningen stadigt ökat lita grand. <BR> ? Det har varit jättekul träffa så mycket människor, men också riktigt kämpigt. Men nu börjar vi se en ljusning, säger Maj-Lis som genom åren arbetat långt mer än 40-timmarsveckor.<BR> ? Men jag kommer nog att lämna över till de här ganska snart. Jag kommer att trappa ner lite eftersom, tillägger hon och klappar sonen Tomas på axeln. <BR>Nu är julhandeln igång på allvar och december månad är tillsammans med juli de månader man har störst omsättning, cirka 15-20 procent mer än normalt.<BR> ? Men julhandeln ger inte just någon större nettovinst än andra månader därför att det är så mycket av varorna som inte ger någon större vinst. Affärerna ger ju nästan bort skinkan och julmusten numera. Det bli knappt någon förtjänst. Men december månad är viktig ur marknads-föringssynpunkt, slår Tomas fast. <BR><STRONG><BR>Doften av grillat</STRONG><BR>Vid halv tolv på förmiddagen har kunderna på allvar hittat till butiken. Pensionären Astrid Olsson står i kön till den inbjudande charken och går en stund senare därifrån med bland annat lite skinka. <BR> ? Jag bor här ovanför bara och ibland när man -kommer nära affären kan jag känna doften av grillad kyckling som slår emot mig. Kycklingen är god och personalen är jättetrevlig, säger hon. <BR>En kort stund senare ser hon lite mer sammanbiten ut. <BR>Kom hit! säger hon och tar tag i armen. <BR> ? Vi måste vara rädda om vår affär och folk i byarna måste vara trogna för annars måste de slå igen. Det får inte hända. Det är dumt att ta bilen och åka förbi här och in till stan. Folk måste tänka längre än näsan räcker, säger Astrid Olsson. <BR>En av många trogna kunder.</P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!