Bullar, blues och bitterljuv buskis

Bakgårdsblues 2/5
Regi: Björn Sjöö
Musik: Thomas Isacsson
Manus: Bruno Öqvist
Medverkande: Bruno Öqvist, Lars Lövgren, Lotta Asker,
Lena Lahti
Premiär på bakgården
på Magasinsgatan 25
Torsdag 26/8 -04

Norrbottens län2004-08-27 06:30
Rolf Nilsén
Bord, stolar, pumptermosar, kaffekoppar med fat och skedar, samt riktigt äkta och garanterat goda kanelbullar också.<br>Bara att slå sig ner, inne på bakgården till Magasinsgatan 25 i centrala Luleå, och avnjuta detta samt även den ganska precis timmen långa föreställningen Bakgårdsblues 2/5 ? som egentligen skulle ha blivit Bakgårdsblues 3 men som, av olika anledningar, tvingades inhiberas (till nästa sommar) och som i stället blev till detta kortare intermezzo.<br>Bruno Öqvist har berättat vidare om de lätt sorglustiga och så väldigt mänskliga invånarna på den här bakgården. Vi har den ganska så starkt teatraliske ?Snabben? (Lars Lövgren), vi har även den numera reformerat nyktre ?Smygen? (Bruno Öqvist), vi har också den barska Raija (Lena Lahti) samt att vi även har den med gråten i halsen inte så sällan försedda och starkt längtande Britta (Lotta Asker).<br>Den vi däremot inte har är Theo (som Kjell Morin har haft för vana att gestalta). Han har ramlat ner för uthustaket och rehabiliterar sig på Sunderby sjukhus. Samt saknas och efterlängtas av hela den övriga styrkan. Även om brorsan ?Snabben? har rätt svårt att åtminstone offentligt erkänna detta (?olycka, hmmm ? jag är skeptisk!?).<br>Man kan alltså säga att detta är en föreställning i väntan på Theo. Men lika lite som Godot (i en annan pjäs) så ger han sig inte tillkänna.<br>I stället för den gårdsfest som Bakgårdsblues 3 skulle ha innehållit, så blev det ett bakgårdskafé i stället. Och ett uppspel kring de mänskligt dråpliga karaktärerna Evert och Pekka (Lövgren och Öqvist), som är lika igenkännbara med sina fel och brister som någonsin sina uttolkare ?Snabben? och ?Smygen?.<br>Den till synes ilskna (men så evigt längtande) Raija ?säger bara voj? och ?skärp er guppar!? och det känns alldeles bra.<br>Vid ett tillfälle konstateras det att livet är ?en fantasi ? som gör sig påmint ibland?. Och även att ?när livet kastar boll ? då ska man ta lyra?.<br>Det har blivit en slags bitterljuv buskis av totalt pretentionsbefriad karaktär. <br>Björn Sjöös regi är av den sorten att man knappast ens tänker på den; då är den som bäst. Thomas Isacsson ackompanjerar som en följsam stumfilmspianist och spelet är så fritt från manér (utom när det inte ska vara det) att det känns som om att ha stigit in hos människorna i ett hyreshus någonstans och bara hamnat i några situationer tillsammans med dem.<br>Detta skedde alltså den sista torsdagen i augusti 2004, på kvällen till en sensommarvarm dag när den mänskliga värmen tog över.<br>Kanelbullarna, kaffet samt spelglädjen beräknas räcka åtminstone fram över söndagen.<br>I väntan på både Theo och Bakgårdsblues 3.<br>Gå alltså inte och missa de medmänskliga begivenheter som faktiskt då och då gives.<br>Vare sig när det gäller kanelbullar eller bakgårdsblues.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!