Vi träffar Sture Nordmark vid Kläppenteatern i Boden. Hela anläggningen byggdes upp med återvunnet material förra året.
– Jag blev med teater lite oplanerat, säger han glatt när han visar oss runt.
Uppenbarligen är han inte helt missnöjd med teaterdirektörsrollen. Rolf Degerlund, som ansvarar för uppsättningen av Spionoperan, berättar att Sture Nordmark förra sommaren såg alla tio föreställningarna.
På väg till stenbrottet i Sangis passerar vi Svalget återvinning, där det bland annat ligger en fotbollsplan i konstgräs från Luleå och väntar på att användas. Vi svänger in på hans gård i Åskogen och kollar på tillverkningen av rengöringsmedel i hans fabrik med fyra anställda.
Han är för övrigt också engagerad i byns utveckling och är sedan 15 år ordförande i Åskogens byaförening.
– Det är fin sammanhållning. Har man som jag suttit i omklädningsrum halva livet så vet man hur man får ihop ett bra gäng, säger han.
Han spelade fotboll med Boden BK mellan 1963 och 1978 och fick anbud från AIK när han var 19 år. Han valde dock att stanna i Boden.
–Jag borde kanske tagit klivet. Man måste till ett bättre lag om man vill bli bättre. Men jag hade bildat familj och hade hyfsat jobb. Och husen var för höga i Stockholm, säger han och ler.
Efter en timme i bilen, med Sture ivrigt berättandes om sina verksamheter – vi kan knappt passera en plats utan att det finns något att berätta – är vi framme vid stenbrottet i Sangis. Infarten är diskret, en liten grusväg med en bom. Inga skyltar som berättar att hans företag North Granites här utvinner 700 ton sten om året. Nu planeras en expansion till 1500–2000 ton. Dessutom ska företaget öppna stenbrott i Boden och Puostijärvi.
– Vi har Sveriges bästa sten här i norr som räcker för att bryta flera hundra år, säger Sture.
Hur kommer det sig att ni kan expandera så mycket här nu?
– Vi har fått in nytt folk med lokal förankring och kompetensen, och med det även maskinparken som behövs.
I Norrbotten har vi inte kunnandet att jobba med sten, det gäller att hitta den och få hit den. Företagare har Sture Nordmark varit i 30 år. Han började med en traktor och en lastbil, sen blev det ett sågverk, en entreprenadfirma och en mängd andra verksamheter genom åren.
Numera är han ofta med i inledningsskedet när företag startas, bidrar med sin kompetens.
– I företagen satsar jag bara mitt förstånd, inget arbete, säger han.
Det är när han varit ute på jobb som han hittar saker som behöver förbättras, utvecklas, återvinnas. Och så får han affärsidéer.
– Så fort det händer något ser jag hur det kan användas. Det kan vara en jordhög, men jag ser något annat. Ofta tänker jag att ”varför gör de inte så där i stället”? Han tar Miljöbolaget som exempel, som han senare sålde till Ragnsells.
– När kommunen hade det tog man emot 50 000 ton sopor om året och deponerade alltihop. Vi byggde upp återvinningen ochbörjade sortera och återanvända. Nu tar de emot 100 000 ton och deponerar 900 ton. Kommunen hade sin soptipp med en anställd. Nu arbetar det 20 personer där, säger han.
Sture Nordmarks samhällsengagemang visar sig på många vis. Han var med och startat Boden United, som har ett 20-tal spelare från 12 till 40 år, främst invandrare, och som spelar fotboll i korpserien. Syftet är att hitta nästa Mezzi och Zlatan och placera ut dem i etablerade lag.
– Invandringen lär inte minska, det är bara att gilla läget och ta tag i situationen. Det gäller att få ut folk i arbete, där är kommunen nästan sämst på att göra något kreativt.
De borde starta en utbildning istället för att gnälla över att det inte finns personal att få tag i till exempel till vården, säger han.
Kreativiteten flödar och går inte riktigt ihop med ambitionen att trappa ner. Han är 68 år och har passerat pensionsåldern.
– Det är lätt att expandera, men svårare att tona ned. Jag tänker ju på de anställda och såna saker. Men jag har fått bort en del av mina verksamheter, säger han.
Vad är din drivkraft?
– Känner man att man kan skapa och göra något ska man väl göra det.
Du får väl personlig tillfredsställelse av det också?
– Ja, det är ju roligt att ha en skrothög, några gamla betongplattor, lite jordmassa som två månader senare blir en teater. Det känns bra!
Någon lunch hinner vi inte med denna dag, men tillbaka i Boden blir det en fika med sambons hembakta bullar på Nordmarks Metallåtervinning. Här börjar han sin arbetsdag fem på morgonen, och läser tidningarna och dricker kaffe. Sen håller han på till nånstans mellan sex och åtta på kvällen.
– Det är ett sätt att leva. Jag är inte beroende av att rusa hem klockan fyra och man mår så mycket bättre när man trivs där man är. Det händer nya saker varje dag, jag står inte vid något löpande band och långtråkas, säger han.
Det här med återvinning är en hjärtefråga för Sture Nordmark.
–Det är oerhört mycket man kan återanvända. Jag fick lära mig från barnsben, som fattig bondpojke gäller det att äta upp allt på tallriken.
Hur ser framtiden ut, ska du avveckla?
– Jag tål inte ordet avveckla. Jag ska styra om, smyga ut lite försiktigt. Och så ska jag koncentrera mig på metallåtervinningsföretaget. Kuusakoski slog igen. Jag tänkte att varför ska man göra det? Så jag köpte återvinningen. Det är konstigt hur det ramlar på, att bli skrothandlare hade jag väl inte tänkt mig. Om fem år tänker jag ha minst tio anställda, från dagens två–tre och omsätta minst tio miljoner. Vi ska bli bäst i Norrbotten.