Bombettes strävar mot det enkla

Punkrockbandet The Bombettes tycker inte att allt behöver vara så seriöst. Det är roligare att döpa sin fyraspårs-platta till What’s cooking good looking.  - Ja, vi är ganska vitsiga. Vår nästa EP ska heta You have no chance, Lance, säger The Bombettes sångerska Elin Hellrönn.

Foto:

Norrbottens län2008-07-21 06:00
Är det viktigt att det är vitsigt? - Vi är vitsiga personer, det känns avslappnat men ändå att vi tangerar åt våra influenser också. What’s cooking good looking känns som ett klassiskt sextiotalsuttryck och det är väl därifrån vi åtminstone på något plan hämtar inspirationen, säger Elin som lämnade Luleå för Umeå för ett antal år sedan. The Bombettes spelar rak punkrock med syrligt söta refränger, Elins ljusa men bestämda röst karaktäriserar bandets sound. De gör ingen hemlighet av att de gillar girl groups men i kombination med punkrocken. - Innan Elin kom in var vi ganska mörka. Det var mer moll då. Vi testade med lite olika sångerskor men det kändes inte riktigt rätt, en del var för rädda och vågade inte sjunga, säger bandets basist tillika metalfanet Chrystal Kunosson. Vad är det med enkelheten som tilltalar er? - Allt som är enkelt är ofta bra, i alla fall när vi pratar om musik. Man behöver inte krångla till det så mycket för att det ska kunna bli bra. Enkelheten behöver inte betyda att det är lätt heller, säger Chrystal. - Det svåra är ju att få det enkla bra. Lyckas man med det, då... är man ju ett geni, säger bandets gitarrist Jenny "Jenka" Nilsson. - Punkrocken är ju enkel som genre i sig, säger
gitarristen Ellen Dahlgren. Deras texter har det där lätta i sig, om kärlek och smärta men samtidigt inte utan en blinkning åt sarkasmen. - Jag tycker om enkla men smarta texter, med kluriga rim som kanske inte ens rimmar. Det gillar jag i mitt eget musiklyssnade också. Klassiska girl groups från 1960-talet har en enkel tematik men även svenska band som man gillade och lyssnade mycket på när man var yngre gör samma sak. Broder Daniel till
exempel sjunger samma textrad i fem minuter i vissa låtar, säger Elin. Hur gör man för att det inte ska bli för banalt? - Det handlar nog om vad man känner för låten. Om man inte känner att det är banalt utan istället att jo, men jag kan stå för den här texten, eller det här riffet då blir det inte banalt, säger Ellen. - Det är mer banalt att sjunga om hjärta och smärta fast jätteinvecklat, säger Elin. Bandets musik bygger mycket på slagkraftiga refränger och svarskörer. Kör från alla är mer regel än undantag. - Från början hade vi inte så mycket kör men det var mer för att vi inte vågade. Nu har man blivit mer säker, säger Chrystal och fortsätter: - Men att jobba mycket med sången har alltid varit med i bakhuvudet som en idé. På inspelningar vill de att tonerna prickar rätt men live är känslan viktigare. - Live är tonsäkerheten absolut ingen del av låten, säger Ellen. The Bombettes nästa fyraspårs-platta kommer till jul.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!