Blueslegenden "Totta" Näslund är död

Jag vet egentligen inte hur många gånger, under de cirka 25 senaste åren, som jag sett "Totta" live på scenen och i samband med dessa spelningar ofta även intervjuat/samtalat med honom.
Senaste gången var i Luleå i början av februari, när han återigen gjorde en spelning inför ett fullsatt Ebeneser och jag bokade honom för intervju dagen efter.
Bland det första han sa till mig då var detta förlamande dystra:
? Jag har cancer. I magen och så har jag haft blodproppar i benet. Fast nu är det under kontroll, tydligen. Men det här säger jag till dig i förtroende och jag vill inte att du skriver det i tidningen. Ryktet om min sjukdom är ute i branschen men jag fönekar det när småpojkarna från kvällstidningarna ringer mig och vill ha uppgifter.
"Inget jävla snyft"
? Det ska inte bli något jävla snyft kring det här. Efter vad jag fått veta så kan det gå åt två håll: endera åt helvete ganska snabbt eller också lever jag i tio år till. Personligen satsar jag på det senare, eftersom det är så jävla mycket som jag vill hinna med att göra. I maj ska jag och bandet till USA och spela i Bob Dylans födelsestad Hibbing, Minnesota. På hans 64-årsdag. Sedan ska jag spela in ett album med Dylantolkningar på svenska och så ett album med Dylantolkningar på engelska.
? Sedan får vi se. Jag har fått många påstötningar om att skriva mina memoarer också. Och om jag bestämmer mig för det så vill jag att du ska fungera som min spökskrivare. Det finns en hel del att berätta om jag säger så, påpekade "Totta" syrligt och tände ännu en cigarett ("allt det här har fört med sig att jag slutat tvärt med alkoholen, som har varit en kamrat till mig under kanske alltför många år. Men cigaretterna hänger med. Fast jag har dragit ner på dem till ett minimum, jämfört med hur det var tidigare").
Blev 60 i april
"Totta" Näslund fyllde 60 år den 1 april och denne så självklart orubblige och med naturlig auktoritet försedde man hann genomföra de spelningar i USA som han talade om och kanske också åtminstone några av inspelningarna av Dylanmaterialet.
"Totta" var en av folket djupt älskad artist och sångare, som aldrig någonsin gjorde sig till och som alltid stod för det äkta, okonstlade och medmänskliga i tillvarons kringelikrokigar.
Han föddes och växte upp i arbetarsamhället Köpmanholmen utanför Örnsköldsvik, där hans mamma (som fortfarande lever) jobbade som servitris.
Unge "Totta" hade läshuvud och flyttade i tonåren i väg till Göteborg för att studera. Vilket han också gjorde. Till viss del. Men han upptäckte också musiken på allvar och hamnade i proggruppen Nynningen, som han 1974 övergav för att i stället landa i Nationalteatern, med bland andra Ulf Dageby.
"Totta" sjöng på några av den gruppens största hits men i slutet av 70-talet gick han vidare och bildade Totta?s Bluesband, som under sina långa turnéer i USA också gick under namnet Totta?s Hot ?n? Tots.
? Jag tror inte att det existerar någon sylta i hela Texas som jag inte har spelat på, försäkrade "Totta" vid flera tillfällen.
Hälsade på Dylan 
Under de här åren utvecklade "Totta" också varaktiga vänskapsförhållanden med musiker som Ronnie Wood, från Rolling Stones, och Georgie Fame ? i vars sällskap han för övrigt i ett mycket berusat tillstånd, en gång på hotell Park Aveny i Göteborg gick fram till Bob Dylan och presenterade sig.
? Jag kunde inte låta bli; han har ju alltid varit min stora idol, fast det var ju lite pinsamt förstås. Georgie presenterade mig och Dylan var väldigt vänlig, men han hade ju förstås inte en aning om vem jag var ?
Under större delen av 80-talet var "Totta" också ägare till krogen C?von i centrala Göteborg, som satsade på välkryddad sydstatsmat av typen Gumbo.
Jag träffade "Totta" för första gången i början av 80-talet, när han spelade på gamla Kåren i Luleå. Då hade han nyligen överlevt ett överfall av en knivbeväpnad man, utanför Café Opera i Stockholm, i samband med att han skulle medverka på Mats Ronanders 30-årskalas.
? Han var påtänd och bara hoppade på mig med dragen kniv och lyckades skära mig här i halsen innan jag kunde brotta ner ho nom. 
Efter de hårda åren med Totta?s Bluesband satsade "Totta" på en solokarriär, men den gamle vapendragaren, den extraordinäre gitarristen Bengt "Bengan" Blomgren, fanns alltid med i hans olika bandsättningar.
Och nu blev han riktigt folkkär, med sina plattor som alltid hette något som började med "Totta" och så en siffra: 1, 2, 3 och så vidare.
Dan Hylander skrev många av texterna och det blev duettsamarbeten med begåvade damer som Sharon Dyall, Jenny Silver, Sanne Salomonsen, Josefin Nilsson och många andra, oändliga turnéer och låtar med titlar som Ride Jonny Ride, Farväl, Men bara om min älskade väntar, På drift (text av Mauro Scocco och en av "Tottas" mest levnadserfarna tolkningar någonsin), En clown i mina kläder och många andra.
"Totta" hade också en roll som skolvaktmästare i Luleåfilmaren Christer Engbergs uppmärksammade långfilm Vildängel.
Rysningar vid minnet
Och jag minns: legendariska spelningar med "Totta" på nu sedan länge nedbrunna Sveas matsalar i Luleå, på gamla Kåren, på Ebeneser, på Nordkalotthotellet, på Flakasands bluesfestival, på Folkets Hus i Kalix ? där han, "Bengan" och Johan Lindström vid ett tillfälle gick rakt in i Hank Williams Lost Highway och åstadkom något som jag fortfarande får innerliga glädjerysningar av att erinra mig.
Och jag minns: många goda samtal med denne man, som jag tveklöst kom att betrakta som en god kompis.
"Totta" Näslund var en bluesman och en medmänniska, som levde ett rikt och omväxlande liv men som ändå hade oändligt mycket kvar att ge. Han var tärd senaste gången vi sågs, men humöret och humorn var lika osentimentalt kärvt som alltid.
? Det fixar sig, grabben. Jag har inte besökt Luleå för sista gången.
Nu blev det inte så. Men minnet av en stor och äkta lirare dör ju aldrig. Så: adios amigo, "Totta" Näslund.
Det var ingenting mindre än en stor lycka att ha lärt känna dig.

Blueslegenden "Totta" Näslund är död

Torsten "Totta" Näslund är död.Jag fick veta detta på söndagseftermiddagen. Och det är med stark sorg, djup saknad och med tårar i ögonen som jag sätter mig framför datorn för att försöka få ihop den här texten.