Bittert slut på besök i Jokkmokk
Via hembygdsområdet anlände han till kyrkplatsen, där numera vårdcentralen finns, och erbjöds övernattning av prästerna som han kom i diskussion med.
Carl von Linné ville kartlägga den lappländska vildmarken med dess växter men kom att beskriva både djur och människor såväl i skrift som i teckningar.
Dagboksanteckningar visas
En del av dessa dagboksanteckningar finns att beskåda i den nya vandringsutställningen Av nyfikenhet, Curiositas, vid Ájtte fjäll- och samemuseum som invigdes i går och guidas dagligen hela veckan klockan 14.00.
- Vi har gjort ett urval med teman som människan, landskap, renen, växter och djur. Vi vill inspirera till nyfikenhet och stimulera till vidare forskning, därav namnet. Linnés dagbok är rolig att läsa, vi har plockat ut det vi tyckt varit speciellt. Linné kom hit ensam. I ortsbornas ögon var han en ung oerfaren akademiker, det var en riktig kulturkrock, säger museichef Kjell-Åke Aronsson.
Bittra duster
Besöket i Jokkmokk slutade bittert. Prästerna, som undervisade i kristendom, beskrivs nedlåtande. De hånlog åt Linné som framlade teorier om flygfarkoster och hans förklaring att vattenånga självmant stiger upp i luften, som en förklaring till molnen. Prästerna hävdade nämligen att kalfjället kom sig av att molnen dragit med all växtlighet.
För sex daler lejde Linné en man i Purkijaur som tog honom med på en flotte för att fiska musslor i Pärlälven. Enligt Linné fanns en pärla bland 1.000 musslor. Och då han med båt längs Lilla Lule älv, samt till fots, tog sig vidare mot Kvikkjokkshållet sedan fjällen skådats från Koskatsberget, blev han hänförd redan på fjället Harrevarto, en mil söder om Tjåmotis. Här såg han midnattsolen för första gången någonsin.
- O herre, tine domar äro obegripliga. Vilken främling skulle inte ha lust att se något sådant? skrev Linné i dagboken.
Känd över hela världen
Carl von Linnés beskrivning av den lappländska resan, som gick vidare till Kvikkjokk och genom fjällvärlden över norska gränsen, kom att bli känd över hela världen.
Resultatet blev bland annat Flora Laponica, där växter som aldrig tidigare skildrats beskrivs. Han klassade in växterna i släktskap varför de fick två namn, ett specifikt och ett för dess släktart, vilket var unikt.
Då Linné besteg fjället Vallevare ovanför Kvikkjokk blev han mållös över vidderna som visade sig.
- Jag är nu kommen på fjället och vet inte om jag är i Asien eller Afrika.
Han beskriver att det är både sommar och vinter, dag och natt på samma gång då snön låg kvar och midnattsolen lyste.
Släkt med aporna
Axplock av hans upplevelser visas nu i vandringsutställningen. Linné beskriver hur samerna levde, ripfångst, matlagningssätt och en hel del annat av allt han såg, hörde och smakade. Renens rasslande ben förbryllade honom.
- Han trodde att det var klövarna som slog emot men det är senor i foten. Det är fascinerande att Linné hann dokumentera så mycket, i oktober var han åter i Uppsala. I detalj beskrivs olika båttyper, skidstavar och spjut. Han skrev om lämmeltåg som var okänt på den tiden, de skällde som hundar och inget kunde stoppa djuren. Men teorin om att människan måste vara släkt med apan avråddes han från att lägga fram, den teorin blev känd 100 år senare, berättar Göran Sjöberg, tillförordnad enhetschef.
Hemmablind
Klart är att Linné är den enda riktigt stora svenska vetenskapsmannen, som är känd över hela världen.
Hur kommer det sig att hans besök i trakten inte är särskilt välkänt bland ortsbor och att det inte har uppmärksammats mer?
- Man blir väl hemmablind, säger Aronsson.
Av nyfikenhet, Curiositas, finns på Ájtte museum fram till den 15 augusti då den åker vidare inom Sverige, Bureå därnäst.
Sammarbete
Premiär var i Lycksele den 9 juni. Utställningen har stöd av Norrbottens läns landsting, Länsstyrelsen Norrbotten, bygdemedel, EU-medel genom projektet Linnéåret 2007 som är ett samarbete mellan Norrbotten och Västerbotten.
Så jobbar vi med nyheter