En morsa på gränsen till nervsammanbrott:
"Vi bollar INTE inomhus!"
"Vems är alla j-a basketbollar som ligger i hallen? Om ni inte tar rätt på dem inom två sekunder gömmer jag bollarna eller kastar dem - och sen exploderar jag!"
"Va? Är det minisammandrag/basketcup/regionlagsuttagning i helgen IGEN? När ska vi hinna göra något annat än hänga i baskethallarna?"
"Nähä, ingen familjemysmiddag heller - för att det är LF-match?!"
Dunk, dunk, dunk, dunk ...
Ibland har basketbollsdunkandet fått mig att fullkomligt gå i taket.
Herregud, jag har aldrig ens varit sportintresserad utan snarare bollrädd och nu sitter jag här med fem mer eller mindre basketnördiga ungar och en sporttokig man. Hur kunde det hända och vad är det jag behöver lära mig i detta liv? Och hur kunde det framför allt hända att jag trots allt gått igång ordentligt under en och annan ungdomsmatch genom åren samt bilat till Skåne bara för att grabbarna önskat vara med på basketläger i Ängelholm och planerat en och annan semester utifrån basketcamper än här, än där?
Faktum är att via barnens intressen öppnas dörrar man trodde var igenbommade for ever and ever. Och när nu det allenarådande intresset i la familia varit och är basketdunkande så vore det förmodligen konstigt om det inte smittade av sig på den ömma modern också. Numera vet jag vad termer som "att göra en steal", att "katta", "blocka", "göra en turnover", "dömas för foul" betyder - i alla fall på ett ungefär. Men nej, något bolldunkande inomhus kommer jag aldrig att tillåta.
Outgrundliga äro våra vägar i livet, knappast hade Susanne och Lars Mickelsson kunnat ana att de skulle bli hängivna hästmänniskor när äldsta dottern som femåring ville börja rida. Nu lever de för och med familjens fyra hästar och ponnyer.
- Det är en livsstil, säger de och ler lyckligt.
Många av oss minns Lars som O’learykrögaren i stan och för mig är Susanne för alltid aerobicinstruktören. Det var ju hon som höll i taktpinnen när vi runt 1989 med tajts, stringdress och benvärmare gjorde våra första aerobicmoves i en spegelsal.
Har dina barns intressen förändrat ditt liv, har du rentav fått upp ögonen för en ny hobby tack vare familjens minsta?
Hör gärna av dig till mig på:
birgitta.wiik@kuriren.com.
Ha en riktigt skön helg - vare sig du tillbringar den i stallet, på en basketplan eller bara hemma i soffan!