Videon är inte längre tillgänglig
Som nyblivna hotellägare lever och jobbar Anki och Magnus med sina barn på en helt ny ort där dagarna både börjar och slutar på Hotell Wilhelmina, ett tiotal meter från familjens nya hem intill Volgsjön.
Utanför hotellentrén sopar hotellchef Magnus Norlin upp fimpar medan Anki väntar på avlösning i receptionen för att sedan åka iväg och hämta barnen på skola och dagis. Under förmiddagen har ett helt gäng tyska biltestare checkat ut.
När vi kommer på besök har familjen varit samlad på sin nya bostadsort i bara två veckors tid men redan nu börjar de finna rutiner för det nya livet. Ett liv de drömt om länge. Fram till i vintras levde och bodde Anki, Magnus, Evelina och Ida på Skurholmen i Luleå. Deras totalrenoverade villa låg granne med flickornas skola, Anki jobbade som drifttekniker åt landstinget, Magnus drev egen rörfirma och hade ofta långa arbetsdagar. Livet rullade på med läxläsning, föräldramöten och familjemiddagar som för de flesta andra. Men i flera års tid hade Anki och Magnus pratat om ett annat liv, de ville köpa ett hotell och såg framför sig hur de skulle jobba tillsammans och ha mer tid för barnen.
Sugen på att prova
- Jag har en barndomsvän som drivit en rad hotell och har följt hans liv och sett att det där skulle jag vilja pröva. Att jobba tillsammans, att ha mycket tid ihop med familjen och att återgå till branschen där jag började, säger Magnus som tidigare varit chef för olika restauranger, bland annat Travrestaurangen i Boden.
Redan för ett par år sedan berättade de om planerna för barnen, som tyckte att det lät spännande.
- Vi hann titta på ett annat hotell först men med hjälp av vår vän, som driver hotell och blivit något av vår mentor, kom vi i kontakt med dem som skulle sälja Hotell Wilhelmina och efter ett par besök här blev affären klar, säger Anki och berättar att det såklart inte var utan en viss vånda:
- Jag har vaknat mitt i natten och tänkt "Det är ju helt galet, vad är det vi gör?" Vissa dagar var det bara ångest, andra dagar bara glädje och det är väl så det ska vara inför stora beslut för vi har ju haft ett bra liv i Luleå också.
Magnus flyttade först
Anki säger att de vägde för- och nackdelar mot varann och kom fram till att barnen var i en bra ålder för livsmakeovern och Magnus säger att om de INTE vågat testa skulle tanken - hur skulle det ha varit? - gnagt i honom under resten av livet.
Magnus flyttade till Vilhelmina redan dagarna före jul, då familjen övertog hotelldriften. Anki och barnen kom efter i slutet av mars då Evelina fick fortsätta skolan med nya klasskompisar och en ny fröken.
- Det har varit en stor lättnad att hon funnit sig så snabbt tillrätta i skolan. Ida var från början lite mer tveksam till sitt nya dagis, men nu har hon fått en bästis och det ser ut att bli bra för henne också, säger Anki.
När flickorna hämtats mellanlandar vi på konditoriet som ligger tvärs över gatan från hotellet. Anki säger att de bestämt att skapa en fikatradition minst en gång i veckan. Evelina och Ida vet precis vad de vill ha. Mjukglass ska det vara!
Resten av eftermiddagen får tjejerna vara med sina föräldrar på hotellet. Familjen har fixat ett rum med varsitt skrivbord åt Evelina och Ida för Anki och Magnus vill inte att barnen ska växa upp framför den stora tv:n i foajén - ett populärt eftermiddagshäng.
Än så länge är hotellets alla korridorer, trappor och olika våningar som en spännande labyrint att leka kurragömma i.
Att åka hiss kan vara ett nog så spännande äventyr - för att inte tala om spaavdelningen med den generösa bubbelpoolen - och redan är flickorna "tjena och hej" med personalen i köket där de kan få sig en glasspinne efter maten om de vill.
Det gäller för flickorna att roa sig själva för mamma och pappa har fullt upp.
Är det inte glödlampor som ska bytas så ska sängar bäddas, varuleveranser tas emot eller så behövs det hjälp med pizzabak i köket eller ett bartenderinhopp.
- Visst förstod jag från början att man får ha på sig många olika kepsar under en och samma dag och att det är ett hårt arbete att driva ett hotell, men det är ändå svårt att i förväg föreställa sig HUR mycket jobb det är, säger Anki.
Gemensam frukost på hotellet
Magnus berättar att den tuffaste tiden är den efter två på natten de kvällar när det varit något event på hotellet.
- Det är en hektisk tid fram till 06.30 då frukosten ska serveras i samma lokaler som festligheterna varit i. Allt ska vara top notch. Det är tur att allt inte hänger på oss, vi har 13 anställda men minst en av oss är på plats hela natten.
Varje dag börjar på samma sätt för familjen Norlin. Anki vaknar och går över till hotellbyggnaden där de äter en gemensam frukost innan flickorna skjutsas till skola och dagis.
Även middagen äts på hotellet just nu då familjen är mitt uppe i en stor renovering av bostadshuset.
- Vi har inte mycket grejer i kylen, men så småningom kommer vi nog att laga middag hemma ibland i alla fall. Det är bara det att vi har mycket att göra och det kan kännas onödigt eftersom det ju finns mat på jobbet.
Familjen har dock valt att inte BO på själva hotellet eftersom det skulle förta tjusningen med att bo på hotell när de själva ska ut och resa.
Rätt eller fel?
Magnus föräldrar är en viktig pusselbit för att familjen ska få ihop tillvaron med tidiga morgnar och långa nätter.
- Mamma och pappa bor i Storuman som ligger sex mil härifrån och under helgerna ställer de ofta upp och tar hand om flickorna, annars skulle det inte funka, säger Magnus som poängterar att han jobbade väldigt mycket även i Luleå, men då var han borta hemifrån. Nu har familjen en fast punkt i hotellet.
Han säger att det är för tidigt att säga om familjen gjorde rätt eller fel som bröt upp från sitt liv i Luleå.
- Var det modigt eller dumt? Vi vet inte ännu, det var med en skräckblandad förtjusning vi gick in i detta projekt men stora förändringar leder ofta till något bättre och annars finns ju Luleå kvar. Det viktiga i livet är att ha något meningsfullt att fylla dagarna med, att ha sina nära och kära omkring sig och ett fungerande socialt liv och det har vi här. n