Åsa & Ramis stolta självbygge

Snön ligger tung över mäktiga granar som kantar den slingrande vägen ut mot Bovallen. Med Luleå och Boden på bekvämt jobbavstånd och Sunderby sjukhus nästgårds, förvånar känslan av att befinna sig långt ute på landet. Men Åsa och Ramis hus är inte det enda nytillskottet i området, tvärt om, här råder lite av nybyggar-anda. Två hem stod klara strax före jul och ännu ett har byggstart i grannskapet nu i januari. I hallen möter Moa fyra år och lillasyster My, två år i mars. Fulla av bus kutar tjejerna omkring med gott om utrymme för både fotboll och innebandy i nedervåningens öppna planlösning med kök, blivande matrum och vardagsrum i ett. Burspråket i husets mitt har stora fönster mot älven och släpper in massor av ljus, trots blådunkel vinterskymning utomhus.  ? Jag ville ha ett ljust hus med många fönster och så blev det. Även om jag i efterhand kan tycka att vissa fönster mot framsidan och på övervåningen kunde ha varit större, så är jag jättenöjd, säger Åsa. <IMG height=178 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bilderjanuari2005/Hus18.jpg" width=250 align=right vspace=6 border=0>210 KVADRAT mäter den nya bostaden. Garaget är på ytterligare 100, att jämföras med familjens tidigare bostad ? en vindsvåning på 55 kvadrat som Rami i princip bara var hem och vände i under byggtiden. Redan 1999 började Åsa och Rami titta på hus. Ganska snabbt var man över-ens om att man nog ville bygga nytt och erbjöds redan samma höst en tomt via kommunens kö. Men att sätta upp det typhus som följde med erbjudandet, var inget som lockade.  ? Vi ville ha ett eget hus. Även om det skulle gå att bygga om och sätta sin prägel på standardhuset, var det inget som lockade oss. Under tiden sa min pappa mer eller mindre på skämt att ?rita ett hus så bygger vi?, berättar Rami. DE FÖRSTA SKISSERNA som sparats är enkla blyertsteckningar i ett vanligt kollegieblock och förvånansvärt likt det färdiga resultatet. Dubbelverandan och de många fönstren finns med redan på det första, enkla utkastet. Ritandet och planerandet pysslade paret med under nästan ett år och ändringarna blev många på vägen.  ? Vi hade utgått från en utsida och visste hur vi ville att huset skulle se ut. Men när vi började fylla på med innehåll visade det sig att vi tvingades både bredda och förlänga huset för att rymma alla funktioner, minns paret. För att göra hållfasthetsberäkningar på bland annat takstolar, togs en ingenjörsfirma till hjälp men därutöver färdigställde Rami själv ritningarna på millimeterpapper och begav sig till kommunen för att få hjälp. Men detta blev aldrig nödvändigt, ritningarna fick OK av tjänstemännen. <IMG height=168 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bilderjanuari2005/Hus9.jpg" width=250 align=right vspace=6 border=0>2000 INTENSIFIERADES tomtletandet och sommaren samma år slog man till på den sluttningstomt som först efter 450 lass fyllnadsmassa, fick det utseende den har i dag. Det faktum att tomten låg på mark utanför stadsplanelagt område, öppnade möjligheterna att bygga efter eget huvud. 2000 köptes också 100 finska tallar på rot i trakterna av Pello. I dag undrar Rami själv om han riktigt begrep, där och då, vad han gav sig in på.  ? Vi gav oss ut i skogen i april. Det var snö upp till midjan och skiftet låg lite oländigt till så vi pulsade väl någon kilometer. På ryggen hade jag motorsågen och bensindunken och jag minns att jag tänkte ?det här kommer aldrig att gå?. Men det gjorde det. Ramis far Lasse Koivumaa hade kommit över ett gammalt traktordrivet byasågverk som kom väl till pass när träden skulle omvandlas till virke. Tillsammans sågade far och son upp de 100 tallarna som nu skulle torka under ett år. Men det skulle visa sig att hösten 2000 blev den blötaste i mannaminne och en del av materialet hann skadas av fukten. Virke avsett för golv och tak inomhus blev blånerat och fick istället köpas in. <IMG height=174 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bilderjanuari2005/Hus11.jpg" width=250 align=right vspace=6 border=0>ÅSA HAR under hela planerings- och byggtiden varit den som haft hand om ekonomin, den som tagit in offerter, letat byggdetaljer och leverantörer.  ? Från början hade vi en budget på en miljon men ganska snabbt när vi började bygga lade vi oss på 1,5 miljoner. Den summan har vi känt varit rimlig. Visst kan man kompromissa med detaljer men när man ser till den totala kostnaden har det lönat sig att gå grundligt till väga. Ytterdörren till exempel som vi specialbeställt, hittade vi i Skellefteå. Det skulle säkert ha blivit lite billigare om vi tagit en vanlig dubbeldörr men vi föll för utseendet och knackade helt enkelt på i huset och fick på så sätt tag i den lokala snickare som vi sedan gjorde en beställning hos. <IMG height=167 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bilderjanuari2005/Hus16.jpg" width=250 align=right vspace=6 border=0>FÖR ATT HÅLLA budgeten har det hela vägen handlat om att göra så mycket som möjligt själva. Den hantverkarhjälp man anlitat har begränsats till el, vatten och ventilation.  ? Det går egentligen inte att räkna på den arbetstid vi lagt ned men när vi skulle göra grunderna hade vi först tänkt leja bort jobbet till en kostnad på 400.000 för bostadshusets torpargrund och garagets gjutna bottenplatta. Vi kom fram till att det skulle ta en allt för stor del av vår budget och bestämde att vi skulle göra arbetet själva. Slutsumman landade på cirka 100.000, berättar Åsa. Mellanskillnaden kom väl till pass.  ? När man bygger själv är det dessutom mycket som kostar som man kanske inte tänker på; tomtavstyckning, bygglov, utsättning och så vidare, säger Åsa. INFÖR BYGGSTARTEN sommaren 2001 hade Rami samlat på sig semester och ledighet till de fyra månader arbetet beräknades ta. Pappa Lasse, som då var bosatt i Finland, hade med hjälp av en finsk motsvarighet till vårt svenska friår, tagit ledigt från sitt jobb. I efterhand ser Rami att man nog varit väl optimistiska när man bedömde hur lång tid bygget skulle ta, men fyra månader var den tid som erbjöds och arbetet fick anpassas efter det. Inflyttningen som var planerad till december flyttades dock fram till efter årsskiftet 2002 och då återstod övervåningen att inreda.  ? Det är först nu jag börjar bli sugen på snickrandet igen, men det ska vara små projekt som jag kan se slutet på.  <IMG height=163 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bilderjanuari2005/Hus17.jpg" width=250 align=right vspace=6 border=0>ÅSA OCH RAMI är nöjda med resultatet när de visar oss runt i huset. Men att det varit en lång resa förstår vi när Rami bland annat berättar om de elva kilo som bara försvann sommaren 2001. Även för Åsa som var barnledig, blev det en sommar utan semester eftersom all tid vid sidan av att ta hand om lilla Moa, lades ned på huset. Sedan inflyttningen 2002 har familjen utökats med lilla My, snart två år gammal. Till vardags är både Åsa och Rami försvarsanställda och att statens kaka visserligen är liten men inte alls så trygg som tidigare, har familjen fått erfara. Åsa, utbildad yrkesofficer, arbetar vid F21:s personalavdelning och Rami får i september 2005 se sitt arbete vid helikopterskvadronen i Boden, läggas ned.  ? Först tänkte jag att OK, vi säljer och flyttar men nu känns det som att det är viktigare att vi verkligen trivs. Vi skulle säkert ha trivts i exempelvis Ronneby också, men vi har bestämt oss för att försöka bli kvar i Norrland. Jag kommer att söka in på Polishögskolan ? eller varför inte bli snickare? <A href="http://www.kuriren.nu/utmatningssidan.asp?ExpanderID=2694&ArticleID=760438&CategoryID=3209&ArticleOutputTemplateID=90&ArticleS