Anna snackar med Räisänen

Du spelade ju med Håkan Hellström förut. Var det inte lite tungt att lämna hans slutsålda jättekonserter och börja om från noll? - Nej, jag var så glad över att få starta min solokarriär, så jag tänkte inte så mycket på att det blev mindre spelningar. Det var snarare ett plus - felet man ofta gör är nog att man inte riktigt njuter av alla de små trappstegen på väg till toppen och tack vare det har jag lärt mig att göra det. Du har ju legat etta på Sommartoppen med din låt Sweet Marie. Men allvarligt talat, är det särskilt coolt? - Det är skitcoolt att kunna komma in och sopa mattan med all skitmusik som ligger där. Jag blev riktigt glad när jag fick veta det, även om det kanske inte är den tyngsta listan i världen. Sedan låg Kristian Anttila i två månader på den platsen, och då var det kanske inte lika kul. Så du är inte noga med att behålla något slags indiestämpel? - Verkligen inte! Jag gör allt som står i min makt för att bli av med den där indiestämpeln. Hela indiemaffian tycker att jag gör skitdålig indie och det är inte så konstigt, för jag gör ju inte indie. Jag försöker inte vara egensinnig utan gör bara musik som jag tycker är grym. Vilka var dina första musikidoler? - Pavarotti! Jag blev lätt berörd och började grina av fin musik när jag var liten och Pavarottis musik var den första jag började känna för, när jag var ungefär fem år. Sedan lyssnade jag på Dire Straits från nio till elva år, och när jag fyllt 13 blev jag så indienörd. Jag var så indie så jag tyckte att alla andra som var indie var skittöntiga för att de inte lyssnade på de sämsta och mest indieamerikanska banden som jag gjorde. Vad hade du blivit om du inte blivit musiker? - Jag är rätt bra på att ljuga, så jag ljög mig in i art director-branschen, och kom rätt långt där. Jag lyckades få ett jobb som art director på ett företag trots att jag är värdelös på att rita. Jag hade kunnat bli kock också för jag är en jävel på att laga mat. Men folk är så elaka i kockyrket, och jag tror inte att jag hade fixat det. Jag är 15. Vad gjorde du när du var 15 år? - Jag var olidligt självgod, precis som nu. Jag hade bestämt mig när jag var jätteliten att det var musik jag skulle hålla på med, så jag spelade mycket. Och så lurade jag in mig på massa konsertställen som hade 18-årsgräns - jag gjorde t-shirts som det stod "Crew" på och så gick jag på konserter och snackade med vakterna, fick dem att tro att jag jobbade där trots att jag knappt kommit i målbrottet. Vad gör du när du ska ta det lugnt? - Jaa ... jag läser väldigt mycket. Och så hittade jag Youtube för några dagar sedan, men det lessnar man ju på fort. Just nu är det lite som dagarna innan julafton faktiskt. Jag ligger i min soffa och gör ingenting. Ställer mig upp ibland och tror att jag ska göra något. Tar upp en Hem & Trädgård-tidning, klappar katten ... bäddat har jag också gjort. Och så börjar jag tro att jag är sjuk på säkert 100 olika sätt. Vad har du för dåliga ovanor? - Om jag får en dålig ovana så ser jag till att bli av med den direkt. Ett tag var jag väldigt slarvig, och på grund av det är jag värsta ordningsnazisten nu. Just i dag har jag den dåliga ovanan att jag säger "såhär" och "typ" under hela samtalet, så nästa gång vi talas vid kommer jag väl antagligen att tala helt perfekt svenska, haha!

Anna snackar med Räisänen

På fredag spelar 28-årige popenergiknippet Timo Räisänen på Studio Acusticum i Piteå, uppbackad av förbanden Juvelen och Collision Course. För Puss räkning ringde jag upp Timo för att lära känna honom lite bättre.