I morse hoppade mjölk ner på golvet. - Oj! Strax därpå knuffade kaffefiltret till kaffepulvret. - Oj! I radion pratades det om midsommar. - Oj. Framåt kvällen slår hon sig ner vid datorn, försöker jobba men ringfingret på höger hand sprätter upp. - Oj! Hon bryter ner det och fortsätter skriva men har ingenting att säga, sju sorters blommor kanske men oj! ringfingret sprätter upp igen särskilt vid bokstaven o. Kanske vill den säga henne något. Att hon ska hejda sig, titta ut, vara tacksam. Över grönskan som glittrar efter regnet, över syrenerna som doftar, över bondrosorna och Finlands vita, över att det finns tre burkar matjessill i kylen, femton kronor extrapris. Hon har glömt att slå på mobilen och nu har dagen gått, oj. Hon slår på den men det är ingen som ringer. Lika bra att slå av den. Varför har den du aldrig på, brukar den klaga som försöker. Hon är tacksam att någon försöker. Oj, nu ringer telefonen, den fasta alltså. - Har du sett hur fint ljuset faller. - Ja, jag såg just det. - Vi är inne i stan, tänkte du skulle komma över till oss. - Jag försöker skriva men ringfingret sprätter upp, jag kommer. - Bra, då sätter jag på te. Hon lämnar huset som städades i går, öppnar garagedörren och backar ut bilen som tvättades i morse, ser ut mot gräsmattan som klipptes i eftermiddags. Mycket hinner den som gruvar sig för vad den verkligen ska göra men sju sorters blommor hinner nog komma igen innan den magiska natten. Donk, donk! Volvon studsar genom sommarljuset. Fler skarvar än vanligt på vägar och gator, kant efter kant, har det verkligen funnits så många kanter förr? Och en rad nya skyltar har vuxit upp och en ny rondell och där blinkar det, vägarbete pågår men ett urvattnat moln glider lättat omkring på himlen. En bil vrålar förbi i ögonvrån, oj-oj-oj kunde ha blivit det sista. Framme är hon strax därpå, tacksam att vara med, tänker: Det ska bli gott med te. Trevlig helg! önskar
