Andra ögon

VILKA TOMMA GATOR! Och breda trottoarer! Så glest mellan husen! Här finns ju knappt några bilar! Och var är alla människor? Efter fyra veckor i Aten är Stockholm en liten stad och kommer en bil stannar den oftast vid övergångsstället.  ? ÄR DU SVENSK? undrade en grekisk tjej när vi stod på Arlanda och väntade på väskor som inte kom. Sverige är så vackert! sa hon, jag såg det genom flygfönstret! Det var hennes första besök här och ännu maj. Vi hade gått till band 8 som det stod på bildskärmen. De flesta från vårt plan fick sina väskor men inte vi och ett tjugotal andra. Band 8 rullade plötsligt runt, runt helt tomt. Var är väskan, när kommer väskan, tänkte vi först och sedan: Har väskan kommit bort? DÅ KOM EN anställd: Era bagage finns på band 11, det har stått så hela tiden, sa den blåuniformerade och klapprade iväg med oss efter. Det svindlade till efter påståendet, kanske hade vi vistats i en parallell verklighet.  ? Som hemma, sa den unga grekiskan.  ? De vill väl att övergången ska bli så mjuk som möjligt, svarade jag. Och i terminalen stod min näre kvar efter en timmes väntan.  ? Äsch, sa jag när vi lyfte in väskorna i bilen, nu minns jag vad jag glömde.  ? Vadå? undrade han.  ? Packa ner varmgraderna. MÄNSKOR I STOCKHOLM går inte i stora klungor, lugnt pratade och skrattande och nyfiket hälsande och kollande på andra. Nä, de flesta rusar fram med blickar som fönster. I Aten var den sorten i minoritet. Kanske är det klimatet. Vem vet vad som blåser in om vi knäpper upp.  ? ATEN? SÄGER EN bekant när jag kommer hem till Luleå. Var det skitig luft? Vi bodde fem minuter från Akropolis med stan för våra fötter och väcktes av koltrasten. Det doftade jasmin och annat majblommande. Hukande under fikonträdet låste man upp den gnisslande grinden, plockade sig saftiga frukter från mousmoullan och njöt som i en klosterträdgård. Fyra veckors gående upp-upp-upp får sina konsekvenser. På den svagt sluttande vägen till Konsum drar en tanke genom huvudet: Jag skulle kanske kunna flyga.