Allt ljus på Lassgård

Någorlunda snart 50-årige Lassgård är stor som ett punkthus och vänligt tillmötesgående som en fryntlig gammal kompis som man inte har träffat på alltför lång tid. Lassgård har, av och till, befunnit sig i Luleå med omnejd den senaste tiden för att spela in John Olssons TV-serie Möbelhandlarens dotter. Han spelar möbelhandlarens far ? Werner Tidman, alltså.  ? En originell och ganska så speciell sorts far. En kraftkarl, men kanske ändå försedd mera med käft än med handlingskraft, försöker Rolf Lassgård beskriva det han är ute efter och formar något med händerna i luften medan han pratar.  ? Werner Tidman försökte importera den östtyska Trabant-bilen till Sverige och redan på 60-talet förstod han att ozonlagret var farligt och tog för vana att bära en skyddande hjälm. Något som han sedan har fortsatt med. Som sagt var: en rätt så speciell kille, det här. Och jag tycker otroligt mycket om att göra honom! Rolf Lassgård tände till direkt när han presenterades med det manus till Möbelhandlarens dotter som John Olsson hade skrivit.  ? Jag har aldrig jobbat med John Olsson tidigare och det är ju inte varje dag som man har att göra med någon som både regisserar, har skrivit manus och sköter kameran ? själv.  ? Faktum är att jag tycker att John är besläktad med Lars Molin också. Liksom han både berättar och regisserar han i skrönans form.  ? Och Lars Molin förresten: oj, vad jag saknar honom! När man jobbade med honom var det som att sitta i knät på en sagoberättare. Och du har hört alldeles rätt när du säger att han hade på gång en film om en dynamitard i 50-talets Sverige, när han dog.  ? Det var jag som skulle spela den rollen. Rolf Lassgård växeljobbar hur gärna som helst mellan film, TV och teater. För TV kan svängarna tas ut mera än för film. När man jobbar med en TV-serie har man möjligheten att brodera mera. Han tycker dock om alltsammans. Men när han jobbar med teater så blir det företrädesvis hemma i Gävle och ?som alltid väldigt gärna? i samarbete med regissören Peter Oskarsson också.  ? Men jag och Johan Ulveson var ju ute och åkte med pjäsen Elling rätt nyligen. Det var väl många som blev förvånade när just vi jobbade ihop, möjligen. Fast det här var ju så väldigt roligt att göra. Vi liksom befruktade varandra och även om kanske Elling formellt sett är en liten pjäs, så fick vi ju hela tiden klart för oss att den berör folk och betyder väldigt mycket för väldigt många.  ? Så jag är stolt över den. Det är jag absolut. Och dyker det upp något liknande så hoppar jag gärna på det tåget. I en turnéuppsättning, exempelvis. Jag nämner att inte bara jag utan även ett flertal personer ur kompisskapskretsen har påpekat hur rätt det skulle vara med Ulveson och Lassgård i huvudrollerna, om någonsin den gamla tecknade serien Biffen & Bananen skulle förvandlas till film igen (den gjorde ju det under 50-talet vid ett antal tillfällen, med Åke Grönberg och Åke Söderblom i rollerna).  ? Kul idé! Vi får väl ta kontakt med någon producent och föreslå det här! säger Lassgård och skrattar gott. Men nu närmast är det ändå den med kroniska magproblem och lite för törstige kriminalaren Kurt Wallander som står på tur för Lassgård. Filmen Steget efter, som är hans sjunde insats som Wallander, har inom några veckor premiär på biografer över hela landet. Vilket innebär att det är upplagt för förvirring bland Wallanderfansen och viss trängsel på marknaden också. Eftersom Lassgård inte längre är ensam aktör där. Krister Henriksson har även han börjat spela Wallander och kommer att fortsätta att göra så, i filmer som släpps på bio och direkt på DVD. I uppskattningsvis flera år framåt. Vad tycker Rolf Lassgård om det då?  ? Egentligen inte så mycket. Henning Mankell (som skapat böckerna om Kurt Wallander) har ju vid flera tillfällen offentligt sagt att det bara är mig som han godkänner som Kurt Wallander.  ? Jag ville spela med i film-er och TV-serier som görs efter hans böcker. Däremot så tackade jag nej till Innan frosten, som blev Kristers första Wallander-film. Och jag är tveksam till hela det här konceptet med att spela in berättelser som Mankell bara skrivit ett kortfattat synopsis till och så är det någon annan som har gjort majoriteten av arbetet.  ? Jag tyckte att vi hade hittat ett speciellt och bra sätt att jobba. Och jag brann verkligen för att göra Steget efter. Liksom jag brinner för att göra nästa Wallanderfilm som jag ska vara med i ? Brandvägg.  ? Och nej: jag har inte träffat Krister Henriksson och pratat om det här. Men nej, nej ? vi är inte alls ovänner eller så. Situationen kan tyckas som lite underlig, men det finns nog utrymme för två Kurt Wallander också. Och Rolf Lassgård ler ett soligt leende, möjligen kanske kantat med ett par underfundiga reliefer, och så byter vi ämne och meddelas att nästa filminspelning för honom blir i Danmark och i regi av Susanne Bier. Titel: Efter bröllopet. Motspelare: Mads Mikkelsen. Bekant från TV-serien Mordkommissionen och ett stort antal filmer, nu senast Pusher II.  ? En annorlunda kärlekshistoria, kan jag väl säga. Men något mera vill jag inte berätta. Tillbaka till teatern, tillfälligtvis.  ? Shakesperare var ju ett tag sedan. Kung Lear skulle vara rolig att göra. Köpmannen i Venedig också, fast nu har jag ju sett filmversionen med Al Pacino nyligen så då vete väl fan ? Det är ju inte någon originell åsikt precis, men för mig är Shakespeare världens bäste dramatiker genom tiderna. Rolf Lassgård skulle ?säkert inte? tacka nej om han fick erbjudande om att filma utomlands. I och för sig har han ju redan gjort det, med Colin Nutley i Queen of Sheba?s Pearls, som spelades in i England. Men han skulle inte ha något emot ett stort Hollywood-projekt (?det har väl ingen; åtminstone inte en gång i livet??) heller. I Queen of Sheba?s Pearls spelar Lassgård mot den engelske karaktärsveteranen Peter Vaughan, som under en lång karriär bland annat spelat mot Dustin Hoffman i Sam Peckinpahs Straw Dogs och mot Anthony Hopkins i Återstoden av dagen.  ? Jamen, herregud där fick jag ju en idol direkt! Vaugn är över 80 år men oändligt vital. Vilken erfarenhet, vilket kunnande! Herrejävlar! Orkar man hålla ångan uppe så länge som han ? då får man vara tacksam. Bland skådespelare som Rolf Lassgård särskilt beundrar sätter han Gene Hackman allra främst.  ? Han har ett så totalt naturligt förhållningssätt till allt som han förekommer i. Med honom så är det så att även om själva filmen inte skulle vara så bra, så är han det. Alltid.  ? Min stora favorit är sydstatsdramat Mississippi brinner. Den har jag sett och beundrat många gånger. Så JÄVLA bra han är där! Så BRA! Men det finns ju mycket mera också. Han har ju varit flitig, Hackman. Lassgård sätter in nyssnämnde Peter Vaughan i favoritkategorin också. Och bland svenskarna tvekar han inte när han raskt nämner Allan Edwall, Ernst Günther och Keve Hjelm.  ? Ett slags mentorer till mig alla tre. Ernst och Keve spelade ju för övrigt min far i Wallanderfilmerna. Rolf Lassgård hör till de skådespelare som nästan unisont alltid har fått bra kritik. Även om vissa av de filmer han medverkat i kan ha drabbats av helt andra sorters reaktioner. Medeltidsdramat Tre solar, regisserad av Richard Hobert, exempelvis.  ? Det kan nog sägas att den kunde ha blivit annorlunda än den blev, ja. Men jag tycker ändå ? trots att jag alltså är partisk ? att det krävdes stort mod att göra den. Och vidare så tycker jag att det är synd att den inte blev helt igenom lyckad. Eftersom vi faktiskt borde kunna göra den här sortens historiska dramer.  ? Tre solar har svagheter. Visst. Men jag tycker att mycket av kritiken luktar av småsinthet också.  ? Men historiska filmer i sig ? de är ju maffiga! Jag har varit med i två medeltidsdramer ? först Petri tårar och så Tre solar. Men jag hoppas

Allt ljus på Lassgård

Möt Werner Tidman, möbelhandlarens far.Eller möt också Kurt Wallander, kriminalpolis i Ystad.Fast möt mest av allt Rolf Lassgård, skådespelare och kreerare av de två ovanstående rollkaraktärerna.

Möt Werner Tidman, möbelhandlarens far.
Eller möt också Kurt Wallander, kriminalpolis i Ystad.
Fast möt mest av allt Rolf Lassgård, skådespelare och kreerare av de två ovanstående rollkaraktärerna.