Åk till Tärendöholmen och bli nostalgisk

Höjdpunkterna har varit många på fest-platsen Tärendöholmen under årens lopp. Det blir även vi, som kanske inte har så väldigt stor erfarenhet av den närmast legendariska platsen, nog så medvetna om när vi rycks med av musikteaterföreställningen Eld, vatten och basketbollar förståsss som spelas för sista gången i kväll ? just där ute, i det naturskönt belägna scenbygget på Tärendöholmen. Där har ett antal entusiaster från IFK Tärendö och Tornedalsteatern iscensatt ett spel som pulserar av naturlig glädje. Och som under ett par timmar hinner med att skildra åtminstone en del av det som har karakteriserat orten Tärendö under de senaste decennierna. Med humor, värme och självdistans förklaras det här bland annat ?Att studsa basketboll ? det är livet för oss?. Från allra första början handlade det kanske om hockey och fotboll, men sedan tog basketbollen definitivt över. Och till Tärendöholmen kom även de största artisterna och uppträdde. Var och en av de sånger som framförs i spelet (och de är många!) är kopplade till artister som verkligen har varit här och uppträtt: Siw Malmqvist, Povel Ramel & Wenche Myhre, Robban Broberg, Abba, Landslaget, Gyllene tider, Jerry Williams, Efva Attling, med flera. På de omkringliggande träbyggnaderna sitter gamla affischer från förr, när det verkligen begav sig, på holmen också uppklistrade. Och i pausen, när det käkas varmkorv med bröd, kan den fulltaliga publiken gå omkring och titta på bilder av grupper och artister som Ola & The Janglers, Doctor Hook och Towa Carson. Nostalgi. I parti och minut. Men vad är det för fel med det, när det framförs och speglas på ett så uppenbart kärleksfullt sätt som här? Regissören Bror Astermo och manusförfattaren Christina Pekkari tar med ensemblen och publiken på en resa genom åren, från ungefär 1960 och några decennier framåt. Ordningsvakterna är ständigt lika beredda att pardonlöst rycka in; delar av publiken stimulerar sig godmodigt med hembränt och andra drycker; den på NSD:s annonsavdelning verksamma Hjördis springer ihärdigt upp och ner för de många trapporna i tornet; det diskuteras för och mot angående en utbyggnad av Kalixälven; det åks ständigt i väg på basketträning och till matcher; det cyklas på en tandem och det åks i en Saab (med säng på taket); uttagning till tävlingen Polcirkelprinsessan äger rum och så uppträds det ? hela tiden. Speciellt aktivt blir det när en kille slänger sig upp på scenen när Jerry Williams sjunger Git It. Men ordningsvakterna (för övrigt mycket hängivet spelade av Tore Perttu och Torkel Kero) bemästrar även den situationen. Det slukas eld också. Av Helena Anderholm. Och känsloaspekten i den här föreställningen är det aldrig något fel på, liksom inte heller engagemanget och ambitionen att göra det trivsamt trevligt för publiken med många roliga situationer. Bland de många duktiga medverkande urskiljer sig exempelvis Rikard Haapala och Johanna Sirkka kanske lite extra mycket, i sina olika roller. Och i sketchen med utdelning av telefonkataloger skrattar jag hejdlöst åt Sören Pekkari och Ulla Semberg. Och som det sjöngs med i Sommartider! Och som det dansades vals! Och som det spelades Bingo-lotto (med ?Loket?) också (Agda Engsund och Göran Nordin var vaksamt finurliga som det bingospelande paret). Verksamheten med gästande artister på Tärendöholmen är nedlagd sedan några år tillbaka. Men skulle det bara finnas någon möjlighet, att i mindre skala eller något, starta om med den igen så vore det ju enormt. Naturskönare spel-plats än detta finns ju knappast i hela Norrbotten. Och jag tar för givet att åtminstone det här spelet, eller något annat, fortsätter att vara en sommaraktivitet där. Så pass skojigt var det. Och har ni nu bara en möjlighet att se det i kväll ? så gör då också det. Det handlar om meningsfull kärleksfull underhållning av bra klass. Man tackar alltså så mycket för den här minnesvärda nostalgitrippen till och på Tärendöholmen!