After Dark glittrar och imponerar

Jag var ganska nollställd när jag klev in i Kulturens hus största salong i Luleå. Under mina 28 år har jag visserligen känt till vem Christer Lindarw är, bland annat efter parodier av Killing-gänget. Men jag har aldrig lärt mig mer än att han bland annat varit nära att vinna Melodifestivalen, samt att Lindarw gillar att klä sig i klänningar. Därför läste jag på lite grann innan - och frågade mig själv "Vad är After Dark?". Det handlade om schlager, parodier av svenska kändisar och mimning till förinspelad musik - men framförallt om färgsprakande karlar i klänningar. Jag kände mig inte övertygad - men efteråt var jag klokare. Publiken fick verkligen valuta för pengarna och efter 100 minuters show hade Christer Lindarw och After Dark bevisat varför de har varit så framgångsrika i över 30 år. Och varför det behövdes två föreställningar under kvällen - publiken älskar After Dark. Och Lindarw och kompani älskar att uppträda. Publiken bjöds på sång, dans och mycket humor. Vissa gånger även ganska vågade sex-skämt - vilket verkade uppskattas av de flesta i publiken som skrattade hjärligt. - Vilka snuskhumrar ni är. Men i och för sig, Jesus var också det. Han sprang ju runt med tolv män i klänningar, skämtade Lindarw i inledningen av showen. After Dark lyckas med sin målsättning - att locka fram glamourådran på besökarna. Genom hela föreställningen bjuder Christer Lindarw på sig själv, både i mellanprat och i varje enskilt nummer. Två saker gör mig extra imponerad och glad. Först och främst parodierna på svenska musikartister. After Dark-gänget mimar till låtar som de berörda artisterna själva har spelat in. Jag skrattar hjärtligt till Christer Sjögren med låten I love Orup (originaltitel; I love Europe). Parodin på gruppen BWO är även den otroligt underhållande. Publiken skrattar ordentligt åt Alexander Bard-kopian som studsar som en duracellkanin upp och ner vid sin keyboard. Men det bästa är nog ändå Babsan med sitt rosaprydda huvud. Man förstår snabbt varför Lars-Åke Wilhelmsson har blivit så folkkär i Sverige. Under en mellanakt är Babsan uppe och leder allsång med publiken som får sjunga bland annat: Drömmen om Babsan. Publiken är med på noterna och stämningen är hög när hon går runt och drar sina hyfsat tuffa sexskämt (på ett hjärtligt sätt) - vilket även får mig att dra på smilbanden. Babsan är kvällens största stjärna i min mening. Men jag imponeras över mycket, exempelvis alla snabba klädbyten. Hur hann Christer Lindarw byta kläder sju gånger på bara några minuter i slutet av föreställningen?