Afrikanska smaker

Du behöver emellertid inte dra ända till Afrika för att äta eritreansk mat och bor i Luleå. På Malmudden, där en ?italienare? kastat in handduken har ett eritreanskt par, Semere Yemane och hans hustru, Harnet Zerom, öppnat sin kvarterskrog ? Harnet. ? Vi vill presentera matkonst från vårt hemland och hoppas att många ska uppskatta det eritreanska köket och landets mattraditioner, berättar Semere, krögaren som skulle bli väg- och vatteningenjör men tog ett sabbatsår som fortfarande, 14 år senare, består. ? Jag var nästan färdig med min utbildning vid tekniska högskolan här i Luleå när jag kände behovet av att hämta nya krafter och skaffa pengar för min försörjning. På den vägen är jag och det jag vet är att jag aldrig kommer tillbaka till universitetet igen, förklarar Semere. Den långa vägen Det var 1989 som Semere hamnade i restaurangbranschen. Här var det den långa vägen som gällde. Utan kunskap fick Semere lära allt från grunden. När chansen att starta eget kom för cirka ett och ett halvt år sedan kände han sig mogen att ta steget. ? Men utan Harnet hade det knappast gått, erkänner Semere. Harnet och Semere möttes i Eritrea 1993. Det sade ?klick? på tigrinja, som är det språk som de båda talar och är ett av nio?tio språk som talas i landet. ? Och jag ville följa Semere till Sverige och Luleå. Redan året efter var jag på plats och nu känner jag mig som en Luleåbo, berättar Harnet och skrattar. Semere är född i Eritrea men kom redan som 10-åring till Göteborg där hans far fanns sedan mitten av 1960-talet. ? Min far och jag flyttade med tiden till Hässleholm. Där är pappa kvar men jag har blivit norrbottning, förklarar Semere med en dialekt där det går att skönja såväl göteborgskan som skånskan. I Luleå har familjen fördubblats. Två grabbar, Jonathan, 7,5 år och Alexander, 4 år, båda födda i Boden, påstår att de aldrig kommer att lämna Luleå. ? De brukar säga så i alla fall, säger pappa Semere. Harnet betyder frihet Det var den 15 april 2002 som Semere och Harnet öppnade kvarterskrogen som bär hustruns namn. Harnet betyder frihet och något var det för att hylla den frihetskänsla de båda kände när de nu, tillsammans, skulle skapa sin framtid. ? Vi vet inte hur det här kommer att sluta men vi är fast beslutna att kämpa och ge oss själva en rejäl chans. Vi är beredda på hårt arbete men vi är också vana att arbeta. Jag var bara fem år när jag fick börja ta ansvar för hemmet och mina yngre syskon, berättar Harnet, som i likhet med de flesta eritreanska kvinnor lärt sig allt om hemmets sysslor av först sin mor och sedan av sin styvmor. I restaurangen delar Semere och Harnet på sysslorna men det är Harnet som har greppet om den eritreanska kokkonsten. ? Den behärskar inte jag. Jag var bara tio år när jag ville återförenas med min pappa som flydde kriget i Eritrea för att hamna i Sverige in slutet av 1960-talet. Därför är mina kunskaper om Eritrea mer teoretiska än praktiska även om jag nu lär mig av Harnet för varje dag som vi arbetar tillsammans, avslöjar Semere. Köket lockar Förutom det sedvanliga pizzasortimentet, pasta, sallader och en rad grillrätter är det den lilla oansenliga, och synnerligen enkla, restaurangens eritreanska kök som lockar allt fler nyfikna matgäster. De som inte tycker det känns kladdigt att äta med fingrarna gör så, på traditionellt vis, men de som föredrar kniv och gaffel får som de vill. ? För oss är det trevligt att berätta om eritreansk matkultur. Hemma i mitt hem var det så att jag, som tillrett maten, började med att bryta en bit av det speciella brödet, ?ingeran? som jag sedan använde för att plocka någon bit av de rätter som finns på fatet. Den brödbiten gav jag sedan till min far. Därefter kunde vi andra börja äta. ? Jag, som äldsta flickan i familjen, fick, tillsammans med den äldsta sonen, äta mer än övriga barn som alla fick dela lika. En förklaring till att jag, som flicka, fick äta mer än mina övriga bröder, till exempel, var att det var jag som såg till att passa alla de andra i familjen, berättar Harnet. Starkt och gott Att som 30-åring ha 25 års vana från köks- och hushållsarbete är onekligen anmärkningsvärt. Det har i alla fall Harnet och hon är stolt över sina ingera (ett pannkaksliknande bröd), sina kryddiga kycklinglår, sina smakliga grönsaksblandningar och allt det andra som finns på det stora fatet som dukas upp på det speciella ?bordet? som kallas Mesop och är en vackert flätad korg, om man så vill. ? Nu ska ni känna er som hemma och låta maten väl smaka, säger Semere. Och vi, jag och fotografen Anna-Karin, är redo för utmaningen men först måste vi tvätta händerna! Hur det smakade? Starkt, gott och spännande. Dessutom roligt att prova ett nytt kök som man inte hade en susning om. Och som dessutom bara lär finnas på tre-fyra håll i Sverige. I Göteborg, Stockholm och på Malmudden.