Lisa Berglund är uppvuxen i Hortlax och sambon Erik Augustsson kommer från Höglandsnäs och gick skola här i byn. För dem var det en självklarhet att bosätta sig i de här trakerna så när ett vackert 1930-talshus mitt i Horlax blev till salu tvekade de inte innan de tittade in på en visning.
– Det kändes som vårat stuk. Vi hade jättetur när vi hittade det här, och till ett bra pris och slapp budgivning.
Tidigare delade paret en lägenhet i stan men när sonen Seth föddes försommaren 2013 hyrde de ett litet hus och fick prova på boendeformen.
– Vi kände att vi ville ha något eget. Det här var andra visningen vi var på och vi kände direkt att det här vill vi ha.
På mindre än en vecka var affären i hamn och nu firar familjen tvåårsjubileum på adressen.
Lisa och Erik behöll de vackra, knarrande gamla furugolven och fokuserade renoveringen på tapetsering och målning av väggar och tak.
– Jag gillar den gamla stilen och vill gärna behålla så mycket som möjligt, säger Lisa.
Trappan som leder upp till övervåningen är ett blickfång i sig, med mönster av marockanskt kakel på vissa av trappstegen.
– Vi funderade på att måla den men bestämde oss för att lämna den som den är. Jag ville göra något roligt med trappstegen så det fick bli samma tapet som vi har i vardagsrummet, säger Lisa.
Hon är speciellt förtjust i de stora gamla fönstren som fyller de luftiga rummen med ljus.
– Som du ser har vi inte många gardiner i det här hemmet. Vi hade köpt en massa gardiner när vi flyttade in men sedan blev det självklart att vi inte skulle ha det. Vi vill gärna visa upp de vackra fönstren och släppa in ljuset.
Små vinklar och vrår ger huset personlighet och charm samtidigt som rummen överlag är väl tilltagna och takhöjden generös. Speciellt i Seths andra rum på övervåningen där man säkert skulle få plats med två personer på höjden om man skulle vilja det. Här finns en upptejpad innebandyplan, en liten alkov med en utdragssäng under snedtaket, en korvkiosk (eller porvkiosk som Seth säger) mängder av leksaker och en enorm Sverigekarta. Det stora rummet får en kombinerad känsla av gammal skolsal, gymnastikhall och kyrka på samma gång. Fast badande ljus.
Lisa beskriver sin stil som en blandning av gammalt och nytt, med massor av loppis- och second handfynd och arvegods.
– Jag gillar loppis och second hand och att hitta gamla grejer från farmor och farfar och mormor och morfar och deras släktingar. Det är ju värt hur mycket som helst. Den gamla utdragssängen har Eriks morfar sovit i och den är över hundra år gammal. Såna grejer är roligt att ha kvar, som tillhört någon i släkten.
Hon har alltid gillat gamla grejer som bär på en historia men det är först sedan familjen flyttade till det här gamla huset som hon har fått möjlighet att låta det intresset blomma ut i hemmet.
Favoritrummet i huset är Seths rum på nedervåningen (ja, det blev så att han har två rum).
– Resten av huset går i den gamla stilen vill jag även ha det i sonens rum men med färg också, det är viktigt i ett barnrum.
Här inne står också favoritmöbeln, ett stort gammalt skåp som rymmer alla leksaker som annars lätt hamnar på golvet.
– Jag hade sån tur när jag hittade det på en gårdsloppis.
Seths kläder förvaras i ett gammalt skafferi i en grågrön färg som är avskavd här och där. Och så vill hon ha det.
– Jag tycker att det är fint i det här skicket. Det bär ju säkert på en historia så det får vara som de är. Jag vill som inte förstöra, om jag skulle måla så går det aldrig att få tillbaka.
Lisas tjusning för loppisar ligger framför allt i möjligheten att göra fynd och hitta något billigt. Hon skulle aldrig betala hur mycket som helst för en grej utan tänker att hon nog kan göra ett bättre fynd på nästa loppis.
– Loppisfynd för mig är det billiga. Att man kan komma hem med en full kasse för 150 kronor, det gillar jag. Det händer ofta att jag köper något för en tia för att spraya det, då är det ju inte hela världen. Blir det dåligt så blir det dåligt, säger hon.
Och nog har hon väl kommit hem med grejer som inte riktigt blev så bra som hon trodde.
– Men då kan man ju bara sälja det vidare eller skänka bort det.
Något som hon själv fått sig till skänks är det turkosa plåtskåpet som står i hallen. Ett riktigt gammalt verkstadsskåp, precis ett sådant hon drömt om. Hon fick det av en bekant, det hade stått på hans jobb i verkstaden men låg ute i snön när hon kom för att hämta det.
– Jag tänkte att det är för bra för att vara sant, och så får jag det!