Han föddes rakt in i en expansiv tid, inte minst när det gällde den svenska dagspressens utveckling. 1830 hade Lars Johan Hierta börjat ge ut Aftonbladet, en tidning av ett helt nytt slag och med ett annat tilltal till läsekretsen. Därmed inleddes en ny era i den svenska pressens historia.
Aftonbladet var liberal och oppositionens främsta vapen mot en konservativ kungamakt med tillhörande statsapparat - Karl XIV Johan regerade och ståndsriksdagen skulle komma att avskaffas först 1866. Dessutom blev Aftonbladet tidigt en god affär med en spridning och en upplaga som vida översteg den tidigare dagspressens.
Det låg en hel del i bilden av tidningsredaktören som den påpasslige eldaren på samhällsutvecklingens stora lokomotiv, som en samtida tidningsman uttryckte det, och både upplagor och antalet tidningar ökade över hela landet. 1860 hade 26 svenska städer ingen lokaltidning, tjugo år senare saknade bara fem av de allra minsta egna tidningar.
Konservativt huvudorgan
Nils Petter Isakson sökte sig till Stockolm och till Nya Dagligt Allehanda, som startade 1859 som en konservativ motvikt till Aftonbladet. Historiskt framstår Nya Dagligt Allehanda som det första konservativa huvudorganet som gjorde sig fri från bindningar till kung och regering.
Där fick Isakson en grundlig utbildning som tryckare, men lärde sig också mycket om ekonomi och tidningars skötsel, kunskaper som skulle komma väl till pass när han 1864 anställdes som föreståndare på Norrbottens-Kurirens tryckeri och snart också övertog ledningen av hela företaget.
Det vanliga vid etableringen av tidningar på landsorten var att en boktryckare själv startade en tidning för att ta vara på outnyttjad tryckerikapacitet även om självklart också ideella faktorer spelade roll för beslutet - inte minst viljan att uträtta något för och i en stad man kände stolthet för.
En genomgång som Göteborgstidningen Phoenix gjorde 1842 av dåtidens landsortspress kom fram till att 24 var liberala, elva konservativa och tjugotvå neutrala.
Den politiska färgen sattes inte sällan av redaktören själv. Redan i sitt andra nummer deklarerar redaktören att Norrbottens-Kuriren redigeras i liberal anda, något som verkligen låg i tiden.
Majoritetsägare
Det var alltså N. P. Isakson som kom att modernisera och utveckla Norrbottens-Kuriren. För att kunna genomföra sina planer fullt ut såg han till att göra sig till majoritetsägare i bolaget vars framtid under flera generationer därefter kom att vila i släkten Isaksons händer.
Det var ingen slump att det sedan flera år funnits tidningar i Luleå. För dagspressen var det nämligen lukrativt att verka i residensstäder där länsstyrelsens kungörelser utgjorde en viktig inkomstkälla.
I Stockholm hade N.P. Isakson bland annat fått lära sig vikten av att satsa på annonser, något som från början gick trögt i Norrbotten. Men när det hela vände till följd av den ekonomiska utvecklingen i samhället var han snabb med att utöka tidningens format.
Imponerande press
Fortfarande trycktes Norrbottens-Kuriren på det som påstås vara Hiertas gamla handpress men den ersattes 1875 av en betydligt modernare maskin - en så kallad snällpress som väckte samtidens förundran. Den nya pressen kostade 3.000 kronor och kunde trycka 800 tidningar i timmen - båda uppgifterna tycks närmast ha varit ofattbara för samtiden att döma av kommentarerna.
Än så länge utkom tidningen en dag i veckan, men nu på torsdagar för att passa postgången och därmed underlätta distributionen, både till inlandet och kuststäderna. Det skulle dröja ända till 1882 innan utgivningstakten ökades till två dagar i veckan och först i november 1904 började Norrbottens-Kuriren komma ut varje helgfri vardag. Under halva 1900-talet kompletterades den dagliga tidningen dessutom med en halvveckoupplaga med utgivningsdagar onsdagar och lördagar, något som upphörde först 1958.
Några år efter N.P. Isaksons ankomst till Luleå drabbades inte bara Norrbotten utan hela Sverige av missväxt, något som fick konsekvenser flera årtionden framåt, särskilt i de delar av landet där de flesta försörjde sig på jordbruk med binäringar.
Nytt beroende
Samtidigt bäddade den tekniska utvecklingen för expansion och råvaruutvinning, men också för ett nytt slags beroende: De internationella konjunkturerna, som starkt skulle komma att påverka medborgarna.
Under högkonjunkturen 1871 - 1876 steg reallönerna och därmed levnadsstandarden och särskilt den lägre medelklassen växte. I allt större utsträckning sökte sig människorna till tätorterna och de massproducerade fotogenlamporna inbjöd till större läsmöjligheter i hemmen.
Allt detta bidrog till Norrbottens-Kurirens tidiga framgångar och N. P. Isakson kunde både anställa fler och flytta sin officin till större lokaler.
Den nya snällpressen tillsammans med det nya papperet som tillverkades av trämassa och därmed var billigare räknas in i det som brukar kallas för "pressens andra tekniska revolution". Fortfarande drogs dock tryckpressen för hand, men numer med hjälp av ett stort svänghjul.
På Norrbottens-Kuriren drogs hjulet länge av storätaren Fahle Holmgren.
Först mot slutet av 1800-talet skulle Holmgren bli ersatt av en elektrisk motor. Men vid det laget hade medborgarna i Norrbotten både genomlidit den första lågkonjunkturen och knutits samman med resten av Sverige genom stambanan. Dessutom hade stora delar av Luleå ödelagts av en brand som fick konsekvenser även för Norrbottens-Kuriren.