103 år är värt en skål!

Det är en pigg och slagfärdig jubilar som tar emot uppvaktningen. Dagen till ära har hon besök av barnbarnet Lars Eriksson från Enköping som bjuder mormor och gästerna på cacaolikör.  ? Inte mer än en, annars kanske jag blir i fyllan, säger hon, lyfter försiktigt på snapsglaset och klämmer i med "Av nubben blir man glad och fri". Erika Åström tycker inte att det är något särskilt med att fylla 103.  ? Det är väl likadant som 50 eller 90, säger hon kort. Hon växte upp i Mattisberget, Gammelstad, tillsammans med elva syskon. I dag är hon den enda som finns kvar i livet. Som barn tillbringade hon mycket tid i skogarna runt hemmet tillsammans med brodern Elram.  ? Gud vad vi åt grankottar, säger hon med plirig blick. Hon gifte sig tidigt, flyttade med maken till Notviken och fick två barn. En dotter är i livet och bor i Umeå.  ? Ska vi göra en kupp och åka och hälsa på henne när hon fyller 84, föreslår hon barnbarnet Lars. Kanske har hon planer på att få överlämna västen som hon håller på att sticka till dottern. Erika Åström bodde i egen lägenhet på Stengatan tills hon blev 100 år. Lars berättar att hon brukade gå till Ica Snabben och handla. En dag när hon fick hon frågan om hon verkligen orkade bära hem matkassen själv, svarade hon; "fästmannen står därute och väntar". Sedan gick hon ut, tog rollatorn och åkte hem. Att mormor hållit sig så frisk tror Lars beror på hennes dagliga cykelturer mellan Karlsvik och Notviken.  ? Och på hennes glada humör.

103 år är värt en skål!

På tisdagen var det högtidligt firande på Bergstadens äldreboende i Luleå. Då fyllde Erika Åström 103 år.