En läsare skickade in en bild på ett annorlunda ekipage från E4 vid Råneåkölen, och då började jakten på mannen på traktorn. Några timmar och många tips senare var han hittad. Här är historien bakom traktorn som setts i hela Norrbotten.En gammal traktor och en koja på släpvagnen. Det är allt som behövs för att skapa ett annorlunda äventyr. 59-årige Svein Kirknes från Stjördal i Tröndelag i Norge kände att han behövde göra något positivt. Han köpte en gammal traktor av märket Ferguson, en så kallad ”grålle”, som han sedan ställde i ordning. Sedan fick han ett litet släp och på det byggde han upp en koja. Vips hade han både dragfordon och bostad. Sedan startade han sin långa resa upp mot Kirkenes som ligger högst upp i Norge alldeles vid gränsen mot Ryssland.
– Det har varit fina månader här bakom ratten. Nu är jag snart i Strömsund, säger 59-årigen när vi får tag i honom.
Den 8 juni startade han sin långa resa. Sedan dess har traktorn rullat mellan sju och tio timmar varje dag. I det tempot går det inte att ha bråttom.
– Nej, bråttom får man inte ha. Marschfarten ligger på 19 kilometer i timmen. Men då hinner jag uppleva desto mer, säger han.
I norra Sverige har han bland annat sett en hel del skogsfågel. I Rovaniemi var det nästan 35 grader mitt på dagen och då valde han att istället köra på natten. Från förarplatsen fick han se hur en fullvuxen var sprang jämsides med honom en bit in i skogen.
– Jag har ju sett varg i fångenskap på en djurpark i Danmark. Det är ingen tvivel om att det var en varg jag såg. Den var 50 meter ifrån mig när den var som närmast. Jag kunde se den mellan träden. Den brydde sig inte om mig alls. Till sist vek den av och försvann längre in i skogen, berättar han.
Han har bland annat åkt genom Norrbotten och sedan vidare till Kautokeino, Karasjok och över hela Finnmarksvidda. Vägen tillbaka från Kirkenes gick genom Finland där han till sist kom ned till Haparanda.
Han uppskattar att det har blivit mer än 600 timmar bakom traktorratten.
– Det känns i kroppen nu. Höger fot vill på att domna av lite. Det går sakta men det är en traktor där man hela tiden måste vara vaken för hugger det till i något på vägen så svänger den snabbt så man får inte slappna av. Det känns i nacken när man sitter så mycket och så länge, säger han.
Under resan har han träffat en rad trevliga människor.
– Det finns så många fina och snälla personer. Både bland turister och bland lokalbefolkning De bjuder på kaffe och på mat. Jag blev sedan kompis med en lastbilschaufför som skulle på lastbilsträff så jag hamnade på den träffen. Det var 16 mil från Åsele. Det var väldigt trevligt, helt toppen. De ville sponsra mig lite så jag fick över 1600 kronor på Swish och 1000 kronor för arrangemangskommitteen, säger han.
Kojan som han har på släpet har alla bekvämligheter som behövs.
– Där inne har jag allt. Kylskåp. Solceller på taket. Jag har kokmöjligheter med plattor, säng ljudanläggning och matplats. Jag har till och med diskobelysning, säger han och skrattar.
Traktorn som är en Ferguson -56 har fungerat fint under hela resan. Två punkteringar på norska sidan, det är allt.
– Den går som en symaskin. Helt topp. Jag hade också lite problem med fördelarlocket också men det gick att laga med lite lim, säger han.
1998 var han med om en olycka där hans vänstra fot skadades svårt. Den gick ändå att rädda men det har varit stora och omfattande operationer. Han fick också skador i bäcken och på ena handen. Han låg på sjukhus i ett halvt år. När han kom hem så började han träna.
Efter många år av rehabilitering började han arbeta med att hjälpa en del äldre.
– Det är 20 år sedan olyckan. Jag kände att jag ville göra något extra så det fick bli den här resan. Någon sa att du måste väl bli less när det går så sakta. Men det är bra mycket värre att vara sjuk och ligga och se in i väggen. Under den här resan har jag träffat så många positiva och trevliga människor. Det här är ren terapi.
Vad längtar du mest efter nu är du närmar dig hemmet?
– Till barnbarnen och att komma hem dit. Och kanske också mottagande. Det ser jag fram emot.