"Vi hade velat nyansera bilden lite"

När SGU ville ändra sina kriterier för skydd av mineralfyndigheter skickades ärendet ut på remiss. Majoriteten av instanserna med uttalat miljöfokus kom dock inte in med svar – eftersom de aldrig fick remissen.

Prioriteringsfråga. Förutom materialfyndigheter finns det exempelvis riksintressen för rennäring och naturvård. Vid konflikt bestämmer kommunen och länsstyrelsen vad som ska prioriteras.

Prioriteringsfråga. Förutom materialfyndigheter finns det exempelvis riksintressen för rennäring och naturvård. Vid konflikt bestämmer kommunen och länsstyrelsen vad som ska prioriteras.

Foto: Fredrik Tano

Norrbotten2015-07-06 07:00

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har ansvar för att peka ut fyndigheter av material och ämnen i naturen som ska betecknas som riksintresse. Ett sådant område ska sedan enligt miljöbalken skyddas mot åtgärder som påtagligt försvårar utvinningen av dessa.

SGU valde nyligen att uppdatera sina kriterier för vad som ska krävas för att en fyndighet ska kunna pekas ut som riksintresse, och remitterade sina förslag på ändringar till ett flertal myndigheter, branschorganisationer, kommuner och länsstyrelser. Med på listan över instanser som delgivits remissen fanns Naturvårdsverket, WWF, Naturskyddsföreningen och Fältbiologerna – instanser som alla har ett tydligt fokus på miljön och som ofta är kritiska till mineralbrytning. Men dessa har aldrig hört talas om ärendet förrän Kuriren kontaktar dem.

– Vi har då inte fått den remissen, säger Maria Tranvik på Fältbiologerna.

– Jag vågar säga med 95 procents säkerhet att vi inte har fått någon sådan remiss, säger Jan Terstad på Naturskyddsföreningen.

– Jag har verkligen finkammat vårt system och inte kunnat hitta detta ärende någonstans. Och ingen av cheferna som skulle kunna beröras av det här känner till det, säger Annika Jansson på Naturvårdsverket.

Alla instanser fanns dock med på SGU:s utgående sändlista, så varför vissa inte mottog remissen är fortfarande oklart. Vad som är klart är att samtliga miljövårdsinstanser hade velat komma in med synpunkter i frågan, om de fått möjligheten.

– Vi är systermyndighet till SGU i den här frågan, eftersom det är Naturvårdsverket som pekar ut områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Så det är ju ett ärende som hade intresserat oss, säger Annika Jansson.

– Vi hade kanske inte försökt ändra alla kriterier, men vi hade velat nyansera bilden lite. Riksintresset för mineraler väger så pass tungt i bedömningarna att det brukar prioriteras framför andra värden, säger Tom Arnbom på WWF.

– Kriteriet om att fyndigheten ska kunna försörja hela eller delar av landet är nu formulerat som att det ska kunna försörja regioner. Det suddar ut gränsen för vad som är riksintresse och vad som bara är ett område där exploatering kan ske. Och om alla såna områden kan skyddas är det en enorm hjälp för alla gruvbolag som vill bryta, säger Maria Tranvik.

SGU har i nuläget pekat ut 145 riksintressen i Sverige, varav 24 finns i Norrbotten.

Riksintresse

Tolv olika myndigheter har ansvaret att bedöma vilka mark- eller vattenområden som ska betraktas som riksintresse. SGU ansvarar för att peka ut fyndigheter av material och ämnen. Naturvårdsverket ansvarar för naturvård och friluftsliv. Vid flera riksintressen inom samma område måste kommun och länsstyrelse göra en avvägning mellan dessa.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!