Renmarkskommittén skulle redovisa för regeringen var samebyar har ensamrätt att upplåta småviltsjakt och fiske på statens mark. Men de har inte nått ett skarpt förslag, utan snarare ett betänkande att debattera i två år.
Sekretariatets jurister bedömer att samebyarna i Lappland sannolikt kan visa på en "Girjasrätt" och vinna över staten i liknande tvister. Då är valet att låta dem bevisa det och riskera en massa rättegångar som Girjasmålet, eller konstatera att det kanske är så, enligt kommitténs ordförande Eric M Runesson.
– Då får vi tänka ut en ordning där rådigheten över jakten och fisket går över till samebyarna som har en sådan rätt. Men det är överväganden i huvudbetänkandet, det är ingenting vi gör nu. Nu nöjer vi oss med att konstatera att de som visar att de har bättre rätt, de har det, säger han.
Skissen i en bilaga till delbetänkandet ger alla samebyar ensamrätt till jakten och fisket, med villkoret att de ska upplåta till andra om det kan ske med ringa olägenhet för renskötseln. Eric M Runesson förklarar resonemanget.
– Om flera samebyar visar sig ha en sådan rätt får vi en regim med samebyar i Jämtland och Härjedalen där det är statliga upplåtelser och helt eller fläckvis samebyupplåtelser i Västerbotten och Norrbotten. Det blir två olika klasser av samebyar med helt olika rättigheter. Vad tror du samerna skulle säga om det? Att staten agerar så att vi får två olika regimer i Sápmi? Inget bra, tror jag. Jag tror att de skulle säga att staten splittrar samerna.
Det finns även praktiska skäl till ett enhetligt system i det stora renbetesområdet. Kommittén är inte enig, men majoriteten vill att de här tankarna kommer ut så att de kan stötas och blötas i två år, istället för att gå ut på remiss efter huvudbetänkandet i maj 2025.
Det finns motsättningar kring att låta rådigheten fullt ut gå över till samebyarna. En del tror inte att det blir några problem, andra är rädda för att bli utestängda och att samebyarna bara ska gynna sina egna medlemmar.
Det kanske man kan komma runt genom att tvinga dem att visa hänsyn till omgivningen, förklarar Runesson.
– En form av sådant hänsynstagande vore att säga "ni får rådigheten, men ni får inte vägra att upplåta jakt och fiske till andra om det inte finns sakliga skäl". Det är vad diskussionsbilagan innehåller och det är väl det som vållat en massa missförstånd, säger han.
Han är kritisk mot läckorna från kommitténs möten, som lett till att felaktigheter fått vingar och stämningen blivit ännu mer infekterad.
– Här får jägarrörelsen göra som alla andra, de får rätta in sig i ledet och delta i diskussionen kring det här PM:et som följer med delbetänkandet. Det är direkt fel att säga att det är ett skarpt förslag, även om det mycket väl kan bli så. Det beror på vad debatten utvisar.
Han pekar på vad Högsta domstolen slagit fast.
– Att du kan få äganderätt till jakt och fiske, alltså att nyttjanderätten till markanvändningen är en egendom. Då spelar det ingen roll att staten hävdar äganderätt till marken, utan det här är innebörden av urminneshävden.
Vill vissa inte acceptera det här?
– Det är som att säga att stenar ska flyta när man lägger dem på vatten. De gör inte det, och det får vara någon ordning. Det får inte bli hur tokigt som helst.
Är du irriterad?
– Ja, faktiskt lite. På att folk inte kan vänta tills det kommer fram utan spekulerar och piskar upp stämningar utan grund.