Solen lyser in mellan träden när Marie Karlsson styr stegen in i skogen. Hon går mot en plats där hon varit många gånger. Det är här i hennes barndoms skog som hon finner frid och ro. Den här dagen är hon ute för att leta gula kantareller.
– Svampsäsongen kom relativt tidigt i år. Så det se bra ut för alla som gillar att vandra omkring så här med en korg i handen, säger hon.
Svampkorgen har hon flätat själv av sälgkvistar. Och den vackra svampkniven har en god vän till henne gjort. Med sig i ryggsäcken har hon två svampböcker och som de flesta svampplockare vill hon vara uppdaterad.
– Det kan låta konstigt men det kommer hela tiden nya rön runt vilka svampar som går att äta. Så även jag som har samlat på mig en hel del kunskap ser till att ha färska svampböcker i bokhyllan och i ryggsäcken, säger hon.
Och som vanligt söker hon av marken med blicken. Hon stannar till vid en smörsopp som hon synar genom att bland annat skära bort en del av foten. Sedan åker den ner i svampkorgen.
– Det är ju en fin matsvamp, säger hon.
Hon har också talat med sin far som har varit ute och funnit kantareller. Det finns några platser där de trivs väldigt bra men hon säger att kantarellsvampen växer förhållandevis sakta
– Så har man plockat där bör man nog vänta åtminstone en till två veckor innan man går dit igen. Det är inte som karljohansvamp som nästan kan komma över en natt, berättar hon. .
För alla som vill åka ut och leta kantareller tycker hon att de bör söka i blandskog med ganska mycket mossa.
– Och gärna där det är blåbärsris. Sedan växer kantarellerna ofta där det är lite mindre blåbärsris. Och tar man sig ut i skärgården är det alltid bra i Norrbotten, säger hon
Även om kantarellen växer förhållandevis sakta för att vara svamp så blir den inte maskäten så som många av till exempel sopparna.
– Det gör ju att de kan vara jättefina även om de är riktigt stora, säger hon.
Hon hinner inte mer än säga det så ser hon de första små gula kantarellerna som skimrar på marken. Man får sätta sig på huk och en del av svampkroppen ligger dold i mossan.
– De här är så små att de får vara kvar och växa till sig lite, säger hon.
Marie Karlsson söker av området intill men hittar inte några fler just där. I stället finner hon några en bit bort och de är också snäppet större.
– Jamen kolla, säger hon och synar några riktigt fina exemplar som hon också borstar av innan hon lägger ned dem i korgen.
Marie Karlsson har gått fortsättningskurs i svampkunskap på Åsa folkhögskola. Det är ett första stort steg mot att utbilda sig till svampkonsulent.
Hon brukar hålla i sex-sju svamplockningskurser varje år.
– Det blir både studiecirklar och endagsarskurser, säger hon samtidigt som solen träffar henne i ansiktet med några strålar.
Och just nu är vi mitt i svampsäsongen.
Och nu har du ett gäng fina gula kantareller i din svampkorg?
– Jag känner mig nöjd. De var fina de här sista så det känns kul.
Varför har gula kantareller så hög status bland matsvamparna?
– När man träffar svampplockare på kurser är det ju den här svampen som de flesta vill hitta. Jag tycker att tillaga när de är färska men jag är inte så att jag fryser in och äter på vintern. Då har jag i stället andra svampar som jag hellre föredrar. Men den är ju god. Och vacker. Och den är också lätt att känna igen.