Efter besök hos gynekolog med blodprovstagningar fick hon ett samtal från sin läkare.
- Han frågade om jag var trött, deprimerad, tappade hår och hade ont i kroppen. Det stämde ju för jag gick omkring som en zombie men trodde det berodde på annat. SKA jag inte känna mig så här?
Trött och slutkörd
Hon tror det bröt ut då hon hade stora belastningar både fysiskt och psykiskt i sin livssituation. Då det konstaterats att hon hade hypotyreos fick hon börja med Levaxin direkt.
- Jag hade mått dåligt ett tag men jag hade ju småbarn. Ska jag inte vara trött och slutkörd då?
Hon menar att när man är så håglös och deprimerad är det svårt att ta tag i och se klart på sin egen situation. Magen som inte fungerat kom igång med Levaxinet men i övrigt har inte så mycket förändrats.
- Problemen med menstruationsblödningarna blev bättre men återkom så livmodern togs bort. Men nu funderar jag om symptomen är borta men inte orsaken. Det finns säkert fler prover jag borde ta men det är svårt dels på grund av allmäntillståndet och dels är jag väldigt rädd för läkare.
Sin egen läkare
Ulla säger sig alltid ha blivit bra bemött inom sjukvården men är ändå skeptisk till om hennes tillstånd är tillräckligt utrett.
- Jag har funderat om kompetensen finns för att se vidden av problemet och om det kan finnas mer att utreda.
Ibland har jag känt mig som min egen läkare. Jag har kollat upp mediciner och presenterat det vid mina besök och så borde det ju inte vara.
Hennes privata situation har lugnat ner sig och hon äter också medicin för sin depression.
- Jag mår bättre men har aldrig blivit riktigt bra. Jag hoppas att körteln ska lugna ner sig och att det kommer att påverka mitt allmäntillstånd för jag vill ju inte behöva äta antidepressiva mediciner. Jag skulle vilja att min medicinska situation utreds mer men då man kämpat i uppförsbacke i så många år är det svårt att hitta orken och intitativförmågan i all håglöshet.