Läs även: Framtidens Fuglesang utbildas i länet
Årligen utser Luleå tekniska universitetet, LTU, hedersdoktorer som inte valt den akademiska banan men ändå gjort sig förtjänt av den värdighet doktorstiteln innebär. Luleåfödda teatermannen Staffan Westerberg minns än i dag det stora ögonblicket och hur musikhögskolan spelade Vilse i pannkaka på trumpet.
– Det blev även ett litet bus, jag hade röda strumpor till fracken och hoppade upp i luften då jag fick hatten, berättar han.
Hans stora intresset för teater fick honom att lämna länet i sena tonåren.
– Det fanns ingen teaterutbildning och jag längtade till storstaden. När jag flyttat dit och längtat tillbaka är det efter någon slags kyla, vidder, glesbygd och spänning.
Spänning?
– Vad som helst kan hända om man ger sig ut i de norrländska skogarna. Det är fascinerande långt mellan gårdarna och om man träffas så gör man det av en tillfällighet, kanske det klickar till i mörkret i mötena.
Ett bevis för hans längtan tillbaka till Norrbotten är enligt honom själv den teater han återkommit för att göra med Norrrbottensteatern.
– Men numera återvänder jag bara för att hälsa på min kära vän Sara Arnia. Jag orkar inte mer.
När du talar om Norrbotten, vad lyfter du fram då?
– Norrlänningarna, att de är äventyrslystra, tillbakadragna och tysta. De kurar ihop sig på vintern på grund av kylan och på sommaren på grund av myggen. Allt det här känner jag igen hos mig själv, säger Staffan Westerberg.