Samuel Lindström var tre månader när han kom till Älvsbyn, där han växte upp med mamma, pappa och en lillasyster. Han fick tidigt veta att han var adopterad.
– Med åren har jag haft en gnagande känsla av något inte stämmer, att det finns något mer bakom den där korta berättelsen om min adoption.
Och det fanns det! Samuel, 32, adopterades från Chile och är ett av barnen som stals från sina mödrar.
Han har flera gånger försökt få ut sin adoptionsakt från Adoptionscentrum, men upplever att han blivit bemött med misstänksamhet. Han har gjort efterforskningar och gått igenom information som familjen hade.
– Mamma hämtade adoptionspapprena från bankfacket en gång om året och vi satt vid köksbordet och gick igenom det lilla som stod där.
En rad fastnade i hans medvetande, när han blivit lite större. Hans biologiska mor hade blivit utsatt för ett övergrepp.
– Under några år ville jag inte se adoptionspappren, jag ville inte höra talas om Chile. Tankarna på att jag var oönskad gnagde i mig och när jag skulle sova på kvällen kom tårarna.
I många år kände Samuel Lindström mest obehag inför att fira sin födelsedag. Den 7 november blev han alltid lika ledsen.
När han blev äldre funderade han på varför han hade kvar sitt medborgarskap i Chile. Han hade läst att man förlorar medborgarskapet i samband med adoptionen. Men det skulle dröja till 2018, när Samuel lyssnade på ett radioprogram om illegala adoptioner, en människohandel där de inblandade skodde sig på att lura fattiga familjer, som polletten trillade ner.
– Alla varningstecken om stulna barn stämde in på min historia och namnen som var inblandade i illegala adoptioner fanns också i mina papper. Jag skrev ett mejl till kvinnan som var med i radioprogrammet och inom ett dygn satt vi i ett långt Skypesamtal.
Nu gick allt i en rasande fart. En organisation i Chile kopplades in och Samuel Lindström fick kontakt med två chilesvenskar i Skellefteå. Det blev ett omvälvande möte med tårar och stark samhörighet.
– Mamma och pappa, som för alltid är mina föräldrar, stöttade mig även om de till en början inte kunde tro att jag var stulen. Det var en chock även för dem när sanningen kom fram.
Efter två omvälvande veckor hade organisationen i Chile nystat upp hans bakgrund, och han fick kontakt med sin mamma och tre syskon via Facetime.
– Först gömde min mamma ansiktet, hon bad att jag inte skulle hata henne. Med hjälp av tolk sa jag att jag inte hatade henne, men ville lära känna henne. Sedan storgrät vi och tittade på varandra om och om igen.
Samuel Lindström hade inte alls kommit till vid ett övergrepp, men pappan ville inte ta sitt ansvar. Hon var 22 år, hade redan en treåring och tog tacksamt emot hjälp när en svensk kvinna erbjöd sig att ta hand om Samuel tills hon kommit på fötter. När Samuels mamma skulle hämta sin bebis fanns han inte på barnhemmet. Han hade flyttats mellan tre olika ställen innan han adopterades. Samuels mamma hade aldrig medgivit någon adoption, skrivit under några papper eller fått betalt.
I dag pågår en rättslig process i Chile mot den svenska kvinnan.
Samuel Lindström har berikats med en till familj. Han har en bror och två systrar som liknar honom och hans barn Mia-Li, 9, och William, 4, har flera kusiner i Chile som de längtar att få träffa. Än så länge sker det via nätet.
– Barnen vinkar till sin chilenska farmor och vi har regelbunden kontakt via Skype.