Förutom länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten är Sametinget, Svenska samernas riksförbund (SSR) och en representant från en sameby med och tar fram handlingsplanen för varg inom renskötselområdet.
Inte en dag för tidigt, är svaret från alla parter.
– Det kan inte vara rimligt att man ska behöva vänta så lång tid på ett beslut. Är det så att en varg ska flyttas måste det aviseras tidigt och framgå hur lång tid det ska ta, säger Jenny Wik Karlsson, förbundsjurist på SSR.
Vargarna i Arvidsjaur blev en följetong på nära ett halvår. Med kvitton och verifikat kostade det berörda samebyar 14 miljoner kronor snarare än de 8,5 miljoner som betalades ut, enligt Jenny Wik Karlsson.
Just ersättningar efterlyses av både SSR och Sametinget, där Stefan Forsmark som är näringshandläggare för skog och rovdjur säger att det inte finns någon särskild pott att ta ifrån utanför rovdjursersättningen som beräknas utifrån uppskattad förekomst. Men den anses inte täcka alla kostnader.
– Det är problematiskt med alla åtgärder som görs utanför skyddsjakten för det innebär till exempel stora kostnader att samla ihop renarna och utfodra dem, säger han.
Slutligen tycker Jenny Wik Karlsson att politikerna måste ta bladet från munnen och bli tydligare om hur de ser på varg i renbetesområden, hantering av skyddsjaktsbeslut och hur lång tid det ska få ta.
– Men framför allt att man är tydlig med att man är beredd att ta kostnaderna. Det är inte samebyn och den enskilda renskötaren som gjort valet att ha varg, säger hon.