För att en gruva ska bli till måste företaget först ansöka om undersökningstillstånd från Bergsstaten. Får de undersökningstillstånd har de ensamrätt på att prospektera i området i tre år framöver. För att förlänga undersökningstillståndet, något som kan göras i upp till 15 år, måste företaget kunna visa för Bergsstaten att de har bedrivit undersökningar i området. Steget efter undersökningstillstånd är bearbetningstillstånd. Då ska en mer omfattande miljökonsekvensbeskrivning presenteras.
– Det är som en fortsättning på arbetsmiljötillståndet, fast oerhört mycket mer detaljerad, säger professor Pär Weihed.
Bearbetningstillståndet innebär ofta att företaget börjar göra mer intensiva undersökningar för att säkerställa att det finns fyndigheter i området. Det betyder bland annat att de ofta gör provbrytningar.
Efter detta följer en prövning gentemot miljöbalken som Mark- och miljödomstolen gör. Då måste också företaget konkret kunna presentera på vilka platser olika byggnader ska ligga och även mer exakta värden för exempelvis metaller som släpps ut i vattendrag. Under processens gång, ofta i samband med bearbetningstillstånds- eller miljötillståndsansökan presenterar företaget en preliminär lönsamhetsstudie, enligt Arne Müller.
– När man sedan har alla tillstånd, då gör man en slutlig lönsamhetsstudie. Den delen är helt och hållet en relation mellan företaget och de som ska investera. För de som ska investera vill se att tillståndet finns och att det finns ett trovärdigt dokument där det säger att det hela kommer gå ihop, säger Arne Müller.
Sedan ansöks det om bygglov, och en gruva står färdig. Men att städa upp för en gruva som stängt igen är inte alltid helt smärtfritt. Blaiken, en zinkgruva i Västerbotten som stängde igen efter ett och ett halvt år, släppte ut 200 kilo zink per dygn. Gruvan hade tillstånd att släppa ut 500 kilo. Per år.
– Lagstiftningen är en sak men praktiken är en annan. Tiden sedan år 2000 har det inträffat ganska många saker som absolut inte borde inträffa i en gruva, säger Arne Müller.