Smittspridningen ökar dramatiskt och alltfler norrbottningar behöver coronavård på sjukhus. Hittills i veckan får två patienter intensivvård och siffran riskerar att stiga snabbt.
Region Norrbotten förbereder sig återigen för en omställning av personalresurserna till främst corona-iva på Piteå sjukhus, som i våras hade en hel covid-avdelning inrättad.
Men förhandlingarna med Vårdförbundet, som inleddes den 3 november, slutade i oenighet i måndags.
– Personalförflyttningarna i våras ska kopieras nu. Vi efterfrågar tydligare hantering och rutiner med hänvisning till frivillighet, för många medlemmar säger att de inte orkar detta igen, säger Camilla Eriksson Sundberg, ordförande för Vårdförbundet Region Norrbotten.
Sjuksköterskorna vid Kalix sjukhus är särskilt utsatta, då somliga tvingas arbetspendla över 15 mil enkel väg till Piteå.
– Vi kan inte acceptera tillfälliga förflyttningar per automatik. Många har ännu inte återhämtat sig från i våras, mäktar inte med på grund av familjesituation och annat. Det här innebär att arbetsgivaren riskerar en personalflykt.
– Man ska även komma ihåg att vi har hundratals medlemmar som drabbas när kollegorna jobbar inom covid-vården. De har också slitigt otroligt hårt.
Eriksson Sundberg kräver att medlemmarna kompenseras bättre, och att omställningen anpassas för de enskilda anställda.
– Vi vill ha en morot, en ekonomisk kompensation utöver den ”futtiga” rörlighetsersättningen på 550 kronor.
Hon pekar på att fyra-fem andra regioner i landet har delat ut bonusar till anställda efter coronavåren för att visa uppskattning.
– Även vi har föreslagit detta, men vår region är inte där. Jag skulle tvärtom önska att Norrbotten var ”bäst i klassen”, med tanke på de geografiska avstånden.
Vårdförbundets ordförande vill överlag få tydligare garantier kring att omställningen genomförs på bästa vis för hennes medlemmar.
– Det handlar om både personal och patientsäkerhet. Arbetsgivaren får inte riskera ohälsa men ju tuffare det blir, desto fler sjukskrivningar kommer. Det ser vi redan svart på vitt efter coronavåren.
– Dessutom har vi en vårdskuld att ta hand om. Men om våra medlemmar drabbas av ännu mer ohälsa, hur ska vi tackla den då?
Men hittills väljer regionen att inte alls tillmötesgå fackets önskemål.
– Vi kämpar med näbbar och klor för att få gehör. Arbetsgivaren hävdar att det ska bygga på frivillighet, samtidigt hänvisar de till arbetsledningsrätten och pekar med hela handen. Regionen vill ha ”frikort” för att kunna tvångsförflytta medlemmarna som de vill.
Vad händer om personal vägrar vara med i omställningen?
– Då kan det bli arbetsvägran som ligger till grund för avsked.
Hon menar att Region Norrbotten redan nu i praktiken agerar som att det är krisläge, men Eriksson Sundberg vill inte förnya kraven på krislägesvatal med kraftigt höjda löner.
– Det finns inget självändamål i det men däremot vill vi att regionen möter upp oss halvvägs. Tvärtom är de på ”nollnivå”, sett till hantering av medlemmar, frivillighet och kompensationsersättningar.
Även Vårdförbundet centralt är kritiska.
– Man reagerar över hanteringen i Norrbotten. För vad ingår i en arbetsskyldighet egentligen? Är det verkligen att behöva pendla uppemot 20 mil enkel väg? Från förbundets sida ser man detta som en orimlighet.
Det är ännu oklart när förhandlingarna återupptas.
– Vi måste lägga upp en strategi inom styrelsen för att kämpa för ett bättre resultat. Tuffa förhandlingar väntar. Hittills har vi inte alls nått fram till varandra, säger Camilla Eriksson Sundberg, Vårdförbundet.