Klockan är 06.07 och mörket ligger fortfarande som ett täcke över tågstationen i Luleå. Dagens första tåg har lämnat stationen och ger sig ut på en resa upp till Kiruna. I loket sitter föraren Lisa Nordberg som tillsammans med tågvärden Sofia Backelind ska ta resenärerna genom länet. Lisa Nordberg har arbetat som lokförare under fem år men har en lång karriär inom olika områden på tåget.
– Jag har jobbat ombord på nattågen och i restaurangen. Där var det en av mina kollegor som tyckte att vi skulle söka till förare. Jag kom in på utbildningen men var ändå tveksam på ifall det var något som jag ville göra. Men efter första praktikveckan var jag fast. Det var otroligt häftigt att få vara ute och köra. Just nu kan jag inte tänka mig ett annat jobb, säger Lisa Nordberg.
Hur är det att arbeta som lokförare?– Jag trodde att lokförare skulle vara ett ensamt jobb. Men jag som jobbar på persontåg upplever inte att det är ensamt, jag har alltid en kollega med mig och jag har resenärer som jag kan vara ute och prata med vid uppehåll. Tiden går jättefort här framme.
På resan genom länet passerar vi en hel del spännande platser. Lisa berättar om en plats nära Kiruna som heter Sjisjka.
– Där har de ingen väg och järnvägen är det enda färdmedlet dit. Det är två äldre män som vistas där en del och de har en träplattform som är nio meter som de får hoppa av på. Vi leverar posten till dem också, varje torsdag stannar vi till och lämnar en postväska från Gällivare hos dem och tar med den tomma.
Det blir en hel del tågmöten på spåret upp till Malmfälten. Lisa Nordberg vinkar glatt till de andra tågförarna som kör såväl malmtåg som persontåg. De vinkar glatt tillbaka, för att skapa en trevlig stämning efter vägen.
– Det blir många turer till Kiruna. Jag trodde att det skulle bli tröttsamt att åka till Kiruna fem dagar i veckan, men jag blir inte less. Jag kan åka från sommar i Luleå till höst i Kiruna. Det är sådan variation längs sträckan.
Jag kan tänka mig att du ser en del djur efter vägen?– I vintras när det var så mycket snö var det väldigt mycket vilt innanför stängslet. Men jag har faktiskt sett ett lodjur som smög över spåret. Jag har även sett en liten björnunge som satt bredvid spåret, och när vi körde förbi så ställde den sig på bakbenen. Den var väldigt gullig!
Blir du någonsin sugen på att ropa ut i högtalarna om du ser något spännande?– Ja, jag har tänkt att om jag ser en vuxen björn så måste jag nästan ropa ut det så att resenärerna hinner se.
Under morgonturerna berättar Lisa att hon brukar försöka vara lite finkänslig och inte ropa ut information mer än nödvändigt. Detta för att inte störa de resenärer som sover och kanske är på väg till sitt arbete. Och när tåget nu sakta rullar in på min slutstation fortsätter Lisa, Sofia och resten av resenärerna upp till Kiruna innan de vänder igen för att ta sig ned till Luleå. För imorgon är det dags för nästa resa.