Karta över områden där sjukdomen finns.
I en ny forskningsartikel om Skelleftesjukan föreslås det att exponering av tungmetaller kan vara en möjlig förklaring till insjuknande. Det var efter att Per Roos, läkare och forskare vid Karolinska institutet, märkte att flera stora sjukdomskluster låg på gamla gruvområden som han tillsammans med en kollega började kolla på frågan. Tidigare har man främst forskat på genetiska förklaringar.
– Att tungmetaller är giftigt är såklart ingen nyhet. Men en sån möjlig koppling ger ny insikt i hur sjukdomen har uppkommit och hur den kan förebyggas och behandlas, säger Sebastian Wärmländer, en av författarna och forskare på Stockholms universitet.
Skelleftesjukan är en sjukdom som finns utspridd på olika platser i världen. Den liknar i någon mån sjukdomen ALS. I Sverige finns ett av de tredje största sjukdomsklustren i hela världen. Klustret ligger i Norrbotten och Västerbotten, därav namnet.
– Det är någonting speciellt med geologin och de metaller som bryts i Skellefteå eftersom det inte finns nån "Falu koppargruv-sjuka" eller "Sala silvergruv-sjuka", säger Per Roos.
Det forskarna nu föreslår är att det är just tungmetaller som grävts upp i gruvor som orsakar sjukdomen på något sätt. Flera av områdena ligger nämligen på platser där kontinentalplattor krockat och tryckt upp metaller, Skellefteå är ett av dem.
– Jag skulle säga att jag är ganska säker på att det har någonting med sjukdomen att göra. Det är en pusselbit. Men exakt vilken pusselbit och hur viktig den är vet vi inte just nu, säger Sebastian Wärmländer.
Att det här området i Sverige, likt områdena i Japan och Portugal med många drabbade, också råkar vara kustnära städer tror skribenterna inte är en slump.
– För att tungmetaller ska kunna göra någon skada måste de nå nervsystemet, dricksvatten och fisk är två vanliga sätt att exponeras, säger Per Roos.
Forskarna presenterar två möjliga händelseförlopp. Det första är att tungmetallerna skapade genetiska mutationer hos människor för 100-200 år sedan och att dessa än idag kan aktiveras av exponering i närtid. Det andra är att tungmetallerna i sig direkt orsakar sjukdomen i närtid.
Forskarna är tydliga med att de inte vill vara alarmistiska, målet med forskningsartikeln är att visa upp ett samband som de har hittat. Däremot menar de att det finns så pass mycket som pekar på att sambandet stämmer att det vore dumt att ignorera det.
– Jag utgår ifrån att det kommunala dricksvattnet i Skellefteå är okej eftersom det är reglerat. Däremot så kan man ju tänka sig att det finns sommarstugor med privata brunnar i gamla gruvområden. Dessa kan ha förorenat vatten och då kanske man ska se upp lite grann, säger Sebastian Wärmländer.
– Sen är det också så att flera av de här metallerna kan gå under radarn om man kontrollerar sitt brunnsvatten eftersom man oftast kollar på andra värden, säger Per Roos.
Nu hoppas forskarna på att få fortsätta arbetet. Förhoppningsvis tillsammans med länsmuseer i regionen som har mer information om gruvorna.
– Vad säger du om att vi åker upp till Skellefteå någon gång under året och tar vattenprover, frågar Sebastian Wärmländer.
– Det är väl en alldeles utmärkt idé, säger Per Roos.