Stereotypen av en norrbottning är oftast allt annat än positiv. I stället beskrivs människorna i norr som tystlåtna, lite tråkiga och sävliga. Dessutom, vilken vettig människa vill bo i mörker och kyla?
Kuriren ber psykoterapeuten Lotta Lindgren beskriva en typisk norrbottning. Första egenskapen som slår henne är tålig.
– Det finns någon sorts tålighet hos människorna här uppe eftersom vi lever i mörker och kyla i större utsträckning än de flesta andra människorna i Sverige och även på andra ställen.
Visst, säger hon, folk blir trötta av mörkret men när solen kommer fram kommer oftast även glädjen.
– Det är inte alla som skulle fixa att bo i det här mörkret. Det är en positiv egenskap, dessutom försöker man använda vintern på ett positivt sätt.
Att norrbottningarna är mer tystlåtna än andra håller hon inte med om, tystlåtna människor finns överallt.
– Jag tycker absolut inte att det stämmer, många här uppe är öppna och glada. I större städer finns en helt annan mentalitet och jag är inte så säker på att de är så mycket er öppna där. Folk kanske pratar mer men det är inte samma sak som att man är mer öppen.
Annat som är typiskt för människor här uppe är stabilitet och lugn, även det något som påverkas av närmiljön.
– Det är inte samma hets här som i en stor stad, det är inte samma hets att göra en sådan enorm karriär utan det är ett annat lugn här uppe. Den kontakt vi har med naturen betyder någonting för detta. Vi använder den väldigt mycket på olika sätt utifrån intressen och annat, säger Lotta Lindgren.