Med de branta, mörka bergväggarna i fonden är Tjirtjamforsen en av de vackraste fjällvyerna i Norrbotten. Fisket i Kaitumälvens källflöden lockar fortfarande otaliga sportfiskare. Men ett av de uppskattade inslagen har i stort sett försvunnit.
– Det var 1994 jag hade min sista röding på i Tjirtjam. Jag tappade den, och lika bra var det. Sedan dess har jag inte sett röken av en röding där, säger Gunnar Westrin, författaren och fiskelegendaren som är bosatt i Råneå.
Annat var det förr, när gigantiska rödingstim från övre och mellersta Kaitumsjöarna sökte sig till Tjirtjam när leken närmade sig. Gulorange bukar och vajande, vita bukfenor överallt.
– Jag har inte upplevt det själv, men min fiskekamrat Sven-Eric Loodh berättade om 100 000-tals rödingar. Det var så mycket fisk att man i stort sett kunde klappa dem på ryggen, säger Gunnar Westrin.
Kaitumsjöarna är bara en av flera fjällmiljöer där vattentemperaturen stigit och rödingen de senaste 30 åren dragit sig tillbaka.
Forskaren Pär Byström, universitetslektor vid Umeå universitet, har sina rötter i Kiruna. Han ägnar en stor del av sina studier åt hur det allt varmare klimatet påverkar olika fiskarter och populationer.
– Det vi ser är att rödingen har allt svårare i vatten där den existerar tillsammans med andra arter. Det allra tydligaste exemplet är fjällvatten där rödingen tidigare var i klar majoritet mot öringen, men där öringen nu tagit över, säger Pär Byström.
Rödingen trivs bäst i kalla, klara vatten. Generellt gäller, att ju högre beläget vattnet är, desto mer gynnas rödingen. Vatten på 400–600 meter över havet har blivit allt olämpligare. Men forskarnas observationer om att öringen tagit över gäller även i högre terräng.
– Även upp mot 700–800 meter och i relativt karga områden ser vi detta, säger Byström.
Varmare vatten som gynnar andra laxfiskar är ett hot. Ett annat hot är att varmvattenfiskar, exempelvis gäddan, som tidigare inte klarat att reproducera sig i kalla vatten nu klättrar allt högre.
– I större, djupa vattensystem kan rödingen samexistera med gädda och abborre för där finns skiftande miljöer. Men om gäddan når mindre, känsliga fjällvatten slås rödingen ut, säger Byström.
Ett tredje hot är att fjällvattnen hotas av brunifiering, att vattnet blir allt grumligare och syrefattigare.
– Med högre temperaturer ökar växtligheten på land. Ökad växtlighet i form av bland annat buskar betyder mer organiskt material på marken och därefter mer humusämnen som kommer till vattnet. I klara vatten kommer mer ljus till botten, och det gynnar produktionen av bottendjur, exempelvis kräftdjur och insektslarver som fisken äter. Om vattnet blir brunare minskar den produktionen, vilket påverkar fiskens tillväxt och produktion.
I grunda, klara vatten märks förändringarna först. 19 vårar i svit fiskade Gunnar Westrin på Råstojaures is.
– Redan på 1980-talet hände något. Det var ett par år när förhållandena för harren var otroligt gynnsamma. Efter det kunde rödingen inte hämta sig. Senare forskning har visat att 82 procent av fisken i Råstojaure är harr. Bara tre procent röding, säger han.
När han gjorde lumpen på Jägarskolan i Kiruna på 1970-talet gick en del fisketurer till Laevasjokk.
– På den tiden var det bara röding i jokken. Nu har harren tagit över. Rödingen blir generellt allt ovanligare i strömmande vatten. Det är paradoxalt att den i dag är populärare än någonsin bland fiskare, men blir allt mer otillgänglig eftersom den behöver djupa, kalla vatten.
Utvecklingen gör Gunnar Westrin dyster till mods.
– Om man tänker på historien, vilken djävulsk överlevare rödingen är. Hur den tog sig vidare efter att inlandsisen smälte och i vilka miljöer den klarar sig. Och så blir det människan och industrialiseringen som tar knäcken på den...
Enligt en teoretisk modell som forskarna tagit fram riskerar rödingen att fram till år 2100 slås ut i 70 procent av de sjöar där den i dag lever.
– Bäst kommer rödingen att klara sig i högt belägna, isolerade fjällsjöar där den är ensam art och inga andra arter kan vandra in från nedströms belägna system, säger Pär Byström.
Tror du att rödingen till sist blir utrotad?
– Nej, jag tror inte det. Men den kommer bli mer sällsynt.