Misstänkt glesa stammar

Å ena sidan ska Karina Lövgren och hennes kollegor driva igenom riksdagens rovdjurspolitik. Det betyder bland annat att bevaka rovdjuren, förhindra och upptäcka illegal jakt. Å andra sidan får de ibland föra rennäringens och ortsbefolkningens talan gentemot statsmakten. Det har hänt att länsstyrelsen och Naturvårdsverket har gjort olika bedömningar i till exempel skyddsjaktsärenden.
- Det känns som om man ofta glömmer bort rennäringen, som till exempel i förändringarna i paragraf 28. Att få skjuta i nödvärn i hägn utesluter ju i princip hela rennäringen. Och de här 30 miljonerna man har tillsatt känns dirigerade till Värmland och Dalarna, säger Karina Lövgren.
Hon upplever att ett problem med den nuvarande rovdjurspolitiken är att de uppsatta målen inte har en bred folklig förankring

Slår olika hårt
- Opinionen är stark och i besluten om skyddsjakt på vargarna i Ringvattnet och Gävleborg tillmötesgår Naturvårdsverket människors rädsla. Och återigen, om det räcker med rädsla i Mellansverige, så borde det räcka med att en varg viftar med svansen bredvid en ren häruppe. Med all respekt för att folk är oroliga för sina jakthundar, men här handlar det om en näring. Vi upplever en inkonsekvens i hanteringen av denna typ av ärenden. Är det en social fråga, mer än en miljöfråga?
När det gäller den illegala jakten efter rovdjur menar hon att den slår olika hårt mot olika rovdjursarter. Björnstammen tror hon klarar sig ändå, och inte heller lon har hon varit särskilt orolig för tidigare.
- Men samtidigt ser vi att när lon börjar etablera sig i skogslandet, då får vi illegal jakt även där. Med rovdjur i nya områden följer illegal jakt, tills man hittat formerna för hur rovdjur, näring och allmänhet kan leva tillsammans.

Misstänkt glesa
Karina Lövgren funderar ofta över varför rovdjurens utbredning ser ut som den gör i länet. I vissa områden är stammarna täta - andra områden är misstänkt glesa.
- I till exempel östra delen av Norrbotten är biotoperna och andra förutsättningar sådana att det borde finnas rovdjur. Vi har nu kunnat konstatera att illegal jakt bidrar till att det är glest med rovdjur där.

Känns hopplöst
Att alltid komma till platsen när brott redan är begånget och inse att tjuvskytten redan har hunnit tvätta både händer och kläder innan man har hunnit spåra dem, kan ibland, säger Karina Lövgren, göra att det känns lite hopplöst.
- Det är en av orsakerna till att vi satsar på förebyggande arbete. Där kan vi göra mest nytta. Ett bra samarbete med polisen gör dessutom att vi blir effektivare i den skarpa tillsynen.
Naturbevakarna har ökat närvaron ute i fält. Enligt fältchefen ser de inte mellan fingrarna med någon misstänkt illegal jakt
- Samtidigt försöker vi samarbeta mer med dem som berörs av rovdjur. Vi vill diskuterar orsakerna till illegal jakt med dem. Och vid kusten har vi förstärkt med en naturbevakare som försöker kolla varenda björnobservation och far ut och pratar med folk om björn.
Hon strävar efter ett gott samarbete med samebyarna där de tillsammans kan jobba med olika förvaltningsåtgärder. En sådan kan vara skyddsjakt där det samlade rovdjurstrycket är så högt att det har en för negativ påverkan på rennäringen. En annan åtgärd kan vara kunskapsuppbyggande insatser.
- Vi har förvaltningsmärkt ett antal lodjur och ett par björnar för att ta reda på hur rovdjuren rör sig inom samebyns område och vilken skada de gör på rennäringen.
Uppfattningen hos länsstyrelsen är att den illegala rovdjursjakten inte är lika omfattande på barmark som på snöföre.
- Därför prioriterar vi också den årstiden, då spårningsförhållandena är bättre och det är lättare att uppdaga det som sker. Men vi bedriver tillsyn året om, säger Karina Lövgren.
På frågan om det finns ett rovdjurshat i Norrbotten svarar hon tveklöst ja.
- Det finns det överallt där det finns människor och rovdjur.