Karin är ett fingerat namn, eftersom hon och barnen lever i skyddat boende med skyddad identitet långt hemifrån.
– Han söker efter oss kontinuerligt och hotar att göra oss illa.
Hennes ex har ett stort nätverk och kontakter i stora delar av Sverige. Bara några dagar före intervjun försökte han få kontakt med barnen genom barnens vänner och hade även sökt upp hennes släkt.
– Han följer efter min familj, besöker dem och trakasserar dem.
Men vi tar historien från början. Karin var omkring 20 år när hon träffade en världsvan, karismatisk man och blev förälskad.
– Otroligt snygg, välklädd, attraktiv.
Efter några år köpte de ett hus i Karins hemkommun. Då uppfattade hon inte något i hans beteende som hissade varningsflagg. Nu efteråt kan hon se att det fanns tecken där.
– Jag hade levt i en liten, skyddad värld och hade tidigare inte stött på det där världsvana. Min värld växte snabbt med honom.
Hon var självständig och aktiv, gjorde yrkeskarriär och jobbade i ledande positioner i olika branscher.
– Det retade honom. Det hände att han sökte upp mig på min arbetsplats och min arbetsgivare fick gripa in.
Han slog henne första gången när hon kom hem från en tjänsteresa och anklagade henne för otrohet. Karin åkte då hem till en väninna, som hämtade sin granne. De hjälpte henne att göra en polisanmälan.
– Jag var chockad och förstod ju att det var helt fel. Så gör man inte och mina vänner stöttade mig. Men anmälan lades ned eftersom det inte fanns några vittnen och ord stod mot ord.
De fortsatte dock att leva tillsammans. Karin blev gravid och förklarar att mannen efter hand ökade kontrollen av henne samtidigt, som han förminskade henne. I backspegeln kan hon se att hennes egna gränser förflyttades.
– De töjdes hela tiden. Han stegrade den mentala misshandeln och det borde jag sett tidigare. Han gjorde olika saker för att styra min vardag. Han kontrollerade mig bland annat genom att jag fick ta tag i saker som han själv gjort tidigare, som att skotta, byta däck på bilen, följa med honom på läkarbesök. Han styrde i detalj och höll mig hemma. Han tog också saker ifrån mig och fick mig att tro att jag hade tappat dem; passerkort till jobbet, nycklar, träningsskor.
Det naggade hennes självkänsla i kanten, men det gjorde henne även arg att hon hela tiden måste anpassa sig till honom och tvingades backa på saker hon ville göra.
– Han trängde sig på och ville vara med.
Men ibland stack han iväg och kunde vara borta flera dagar. Det tyckte Karin var skönt, men det bidrog till att förhållandet fortsatte flera år. De fick två barn tillsammans och Karin berättar, att mannen inte tyckte om ett av dem och visade det tydligt.
– Det gjorde att han till exempel störde mig när jag ammade. Det barnet lider dessutom av allergi. Det struntade han i och förvärrade medvetet allergin i så hög grad att barnavårdscentralen reagerade.
Hans kontrollbehov växte.
– Han hackade på mig dagligen. Han ville verkligen trycka ned och kränka mig. Han var till och med på husdjuren och sparkade dem. Han kunde hota med att katten skulle försvinna om jag inte gjorde som han ville. Han avlivade ett av mina husdjur. Han slutade jobba, var ute på kvällar och nätter, väckte mig när han kom hem mitt i natten.
Hon led av konstant sömnbrist i flera år, samtidigt som hon jobbade mycket eftersom hon stod för huvudinkomsten. Nedbrytningen eskalerade.
Flera händelser ledde fram till fysisk misshandel. Han började med att putta in henne i dörrkarmen när han gick förbi, hålla fast henne, skilde henne från barnen och stängde ut henne.
– Smygvåldet höll på ganska länge. Han är stor och muskulös. Det var han som hade makten. Jag lade mig inte platt utan försökte konfrontera honom, men han blånekade.
Inget hjälpte till det bättre, tvärtom. Han hotade henne med stickvapen och att ta barnen om hon lämnade honom.
– Han sa att jag aldrig skulle få se dem igen. Han tog också barnen i bilen många gånger och kunde komma hem med dem mitt i natten. Han använde barnen för att kontrollera mig.
Karin vågade i det skedet inte lämna honom. Därifrån stegrade sig våldet till att han slog henne så hon fick en fraktur.
– Han blev farligare och farligare med åren. Han sa att om jag lämnade honom skulle han krossa mig.
Till slut insåg Karin att det inte kunde fortsätta och efter att han slagit henne till marken gick hon och återvände aldrig mer. Då hade det gått mer än tio år. Hon hade en tid att passa den dagen, tog sig dit och därefter till polisstationen. En förundersökning om grov kvinnofridskränkning inleddes.
– Jag hade inte någonting, inga kläder, inga saker och sov hos släktingar. Han tog barnen och försvann. Jag hade inte kontakt med dem på flera dagar. Sedan var socialtjänstkarusellen igång.
Hon upplevde att hon där inte fick förståelse för vad hon genomlevt. Kommunen är liten och hon uppfattade att det saknades både kunskap och erfarenhet. Hon upplevde att hon tvingades att sitta i möten med sin förövare och när hon blev upprörd, sa de åt henne att lugna ner sig.
– Jag var så trasig då, men matchade samtidigt inte deras bild av en kvinna som blivit slagen och nedbruten. Jag var verbal, men de trodde mig inte. De trodde på honom. Han kan vara charmig och väldigt övertygande. Jag var arg; arg på dem, arg på polisen. Jag fick inte det stöd jag hade behövt.
Polisanmälan lades ned av samma orsak som tidigare, trots att Karin hade dokumenterat sina skador och skrivit dagbok.
Eftersom de fortfarande ägde huset tillsammans och hade delad vårdnad var hon tvungen att år ut och år in ha kontakt med honom. De var uppe i familjerätten flera gånger.
– Att leva i det mentala eftervåldet var ibland värre, eftersom han var så oberäknelig och eftersom jag var tvungen att lämna barnen till honom. Jag kunde inte göra något för att skydda och hjälpa dem. Det fanns ingen förståelse från socialtjänsten hur det påverkade mig när de krävde att jag måste kontakta honom för att ta mitt föräldraansvar.
Karin berättar, att exmannen förföljde henne. Han kunde stå utanför hennes bostad och trakasserade henne. Hon har i perioder inte kunnat jobba och lider i dag av posttraumatiskt stressyndrom.
Vändningen kom när nytt folk med bred erfarenhet av bland annat mäns våld mot kvinnor i nära relation började arbeta vid socialtjänsten i aktuell kommun. När exmannen därmed ställdes inför nya krav, förlorade han kontrollen han tidigare haft och som givit honom ett övertag.
– Det ledde till att han begick övertramp på övertramp.
Det kulminerade 2020 när han misshandlade Karin på öppen gata mitt framför barnen.
– Han slog mig till marken.
En förundersökning pågår. Den innehåller flera brott, som nu utreds av polisen.
– Då först förstod socialtjänsten allvaret i vår situation. Först nu är han är fråntagen allt umgänge med barnen för att han av socialtjänsten bedöms vara så pass farlig för oss.
Hon har ändrat sitt utseende, men är rädd att bli igenkänd om hon går ut. De har under de senaste månaderna flyttat runt på olika skyddade boenden. Nu lever hon med barnen i Norrbotten där hon inte känner en kotte. Hon saknar helt socialt nätverk och pratar av säkerhetsskäl bara med två vänner och sin familj. Hon vet inte om hon kan behålla jobbet och snart är hon utförsäkrad.
– Hittar han oss nu finns det bara ett alternativ, att fly utomlands.