Det är inte riktigt så enkelt att sol- och D-vitaminbrist resulterar i depression. Det finns många andra faktorer som spelar roll.
– Frågan är komplicerad. Vi tänker inte på att vi får solljus på oss när det är molnigt ute, säger Anitha Risberg, medicine doktor i fysiologi vid Luleå tekniska universitet.
När det är tunna moln så släpps ungefär 90 procent av solens ljus igenom. När det är riktigt tjocka moln handlar det om 10 procent. Och att sola under sommaren är inte nödvändigtvis den bästa lösningen för att hålla sig pigg och glad.
– Det är inte bara solen som ger oss D-vitamin. Under sommaren äter vi till exempel lax och sill som också ger oss D-vitamin, säger Anitha Risberg.
Enligt henne finns det studier som pekar både för och emot när det kommer till D-vitaminer och förebyggandet av depressioner. Det finns nämligen andra saker som spelar in. Exempelvis signalsubstansen serotonin, som påverkar vår sinnesstämning.
– I ljusterapirum handlar det mer om serotoninbildning i stället för D-vitamin, säger Anitha Risberg.
Att många försöker bygga upp sitt D-vitaminförråd under sommaren för att klara av vintern kan också vara lönlöst. Om vi får i oss nog med D-vitamin under sommaren så lagras allt i levern i tre månader.
– Jag tror att det största problemet är våra förväntningar på hur allting ska vara. Stressen över för lite sol ger en mer negativ effekt än själva bristen, säger Anitha Risberg.
Hon säger också att det bästa man kan göra är att försöka hitta på saker oavsett vädret.
– Man ska ha förväntningar på livet, men man ska ändå vara flexibel och kunna planera om. Ta dagen som den kommer, säger hon.