Sommarens och höstens dramatiska ökning av asylsökande till Sverige har gjort att regeringen lagt mer fokus på att verkställa utvisningar av de som fått avslag, för att göra plats i Migrationsverkets boenden och öka kapaciteten i mottagandet.
– Det är en naturlig del av den samlade migrationspolitiken, vägskälet är huruvida man får asyl eller inte. Får man asyl ska man få en snabb etablering och de som inte får det ska mötas av ett effektivt återvändandearbete, säger Fredrik Lundh Sammeli, migrationspolitisk talesperson för Socialdemokraterna.
En stor del av de som får avslag i processen återvänder på eget initiativ, andra behöver hjälp på vägen och andra blir konkreta utvisningsfall. I år har Migrationsverket lämnat över 10 000 ärenden till gränspolisen för verkställelse, och totalt kan antalet personer som inte lämnat Sverige trots nekad asyl röra sig om det dubbla.
Men det finns flera praktiska problem som gör att det inte är helt enkelt att bara skicka tillbaka de som inte får uppehållstillstånd. Framförallt om personen saknar identitetshandlingar, då Sverige måste kunna visa för mottagarlandet att personen verkligen kommer därifrån.
– Vet vi inte det så går det inte. Och jag tror alla förstår att det är ganska svårt att lista ut var personer kommer ifrån om de av olika anledningar inte vill uppge det själva. Det gör att vi har ganska många ärenden som vi inte lyckats verkställa, säger Marcus Nilsson.
Det innebär också att gränspoliserna får lägga en hel del tid på utredningsarbete. Förutom att hålla samtal med personerna i fråga använder de både Migrationsverket och Interpol för att försöka få fram mer information.
I 306 av de 675 aktuella ärendena i Norrbotten har personen också avvikit.
– Är de inte kvar på boendet och vi inte har något annat att gå på så kan vi inte jobba aktivt med de fallen. Vi får göra en efterlysning och se om de påträffas i några andra sammanhang, säger Marcus Nilsson.
I och med att fler flyktingar kommer till landet ökar också handläggningstiderna för deras asylprövningar. Det i kombination med omprövnings- och överklagningsmöjligheter gör att personer kan ha vant sig vid ett liv i Sverige när det slutliga beskedet om utvisning kommer.
– Målet har varit att man ska få ett besked efter tre-fyra månader. Nu tar det över ett år, ibland två år, innan man får möjlighet att få sin sak prövad. Bara det är ju förödande i sig, säger Fredrik Lundh Sammeli.
Det finns dock ingen gräns som gör att personer får uppehållstillstånd om de har varit en viss tid i Sverige.
Som Kuriren tidigare skrivit hämtades exempelvis pappan i familjen Ndoka i Sävast av polisen i sitt hem för att föras till ett förvar i Gävle i väntan på utvisning, efter att ha varit i Sverige i snart åtta år.
– Vi strävar alltid efter att försöka förmå människor att komma fram till den här slutsatsen själva, det är bäst för alla. Men har man varit tydlig med att man inte har för avsikt att följa beslutet så finns det ju en risk att det måste verkställas på det här sättet, säger Marcus Nilsson.
Om gränspolisen är i behov av mer resurser för att verkställa fler utvisningar är svårt att säga, menar han.
– Ju fler vi är som jobbar med det desto fler får vi ju hem, men det omedelbara behovet kommer nog komma längre fram. Just nu är det rätt mycket handläggningsåtgärder på Migrationsverket och om avslagsfrekvensen är densamma, och till och med högre när det införs tillfälliga uppehållstillstånd, kan vi anta att vi kommer få betydligt fler ärenden på vårt bord.