Under den gånga veckan gästades Luleå av zombieexprten Herman Geijer och författaren Anna-Maria Stawreberg. Bägge har skrivit böcker om förberedelse vid kris och tar i sina böcker upp prepping. Begreppet har de senaste åren blivit allt mer vedertaget och mycket fokus har lagts på prylarna, matkonserverna och självförsörjning. Men det viktigaste är inte att ha den dyraste vevradion eller vassaste kniven.
– Prylar är bra, men jag skulle säga att kunskaper är det viktigaste tillsammans med förmågan att organisera sig och göra saker med andra, säger Herman Geijer.
– Sen är det bra att ha saker hemma. Men att kunna dela på sakerna som finns är viktigare. Folk har olika kunskaper och saker hemma, men tillsammans kan man hitta nya användningsområden på saker som man själv inte tänkt på som bra för att förebygga eller mildra konsekvenserna av en katastrof.
I glesbygden är vi fortfarande måna om närområdet.
– Att lära känna sina grannar är bland de viktigaste krisberedskapsgrejerna, säger Geijer.
Men i större städer där allt mer handlar om att göra bostadskarriär är det mindre och mindre intressant att lära känna sina grannar. Anna-Marie Stawreberg är också inne på att vi inte är så bra att bry oss om andra.
– Nu har det inte gjorts så många undersökningar där ens eget barn eller familj är i fara, men jag är ganska säker om att man i första hand tar hand om de som finns nära en. Sen finns det undersökningar som säger att man får tunnelseende i en krissituation.
När MSB skickade ut broschyren "Om Krisen eller Kriget kommer" förra året visade en undersökning att var fjärde person blev orolig av att få den.
– Visst, det är obehagligt att tänka i termer om krig, terrorattentat och pandemier – det är skitjobbigt. Men det är att faktum att vi talar om detta allt oftare, säger Anna-Marie Stawreberg.
Trösten ligger delvis i att vi faktiskt kan göra något för att förbereda oss.
– Jag gillar liknelsen med att vi har brandvarnare i hallen, säkerhetsbälte när vi kör bil och flytväst när vi åker båt. Det är saker vi gör utan att bli räddare. Så hoppas jag att vi förhåller oss till krisberedskap.
– Vi kan göra vissa förberedelser, gå en HLR-kurs, prata med grannarna och ordna en krislåda. Vi gör det vi kan göra.
Samtidigt behöver inte beredskap innebära att vi ska oroa oss för det värsta hela tiden.
– Min grundinställning är ändå inte att leva mitt liv som att allt är kört, utan jag försöker att fokusera vilka bra saker som jag gör och mår bra av i alla fall och kan ha nytta av i en kris, säger Herman Geijer.