S backade med drygt sju procentenheter till 29,7 i valet där partiet förlorade makten i Region Norrbotten efter 84 år. Allra sämst gick det i Kiruna där bara 11,2 procent röstade på S i regionvalet.
– Att det skulle gå tungt hade vi på känn inom partiet, men det är klart att Kiruna blev exceptionellt. Jag undrar om det någon gång varit ett sådant valresultat i något distrikt, säger Kristina Zakrisson (S) som är avgående kommunalråd i Kiruna.
Du låter nedstämd när du pratar om det.– Det är klart jag är, jag kan inte gärna jubla åt det.
Under åtta år som kommunalråd har hon följt debatten om Kiruna sjukhus, där S har fått hård kritik för olika nedskärningar och förändringar. Zakrisson tycker att partiet ibland har fått oförtjänt mycket stryk.
– Min bild är att vi har en väl fungerande sjukvård, men det är klart att med våra avstånd borde vissa saker finnas i Kiruna. En del gör nog också det utan att man vet om det. Jag skulle inte vilja påstå att vi har misslyckats med sjukvården.
Problemet ligger i kommunikationen och dialogen med väljarna, anser hon.
– Vi pratar inte med dem som berörs. Om Kirunaborna upplevde att de hade ett större inflytande tror jag att det skulle finnas en större acceptans. Avståndet till Luleå är ett problem, man tycker att landstingsledningen sitter långt borta och inte lyssnar.
Inte heller för Harry Rantakyrö (S), före detta kommunalråd i Pajala, kom valförlusten som någon chock.
– Det hade varit en större överraskning om de hade kunnat sitta kvar, säger han.
Vad har partiet gjort för fel?– Man har inte tagit till sig det folk tagit upp med dem när det gäller sjukvården. Man har kört sitt race och inte lyssnat på andra. Sedan tror jag spiken i kistan var att lova MR-kameran till Kalix när man kategoriskt sagt nej tidigare. Det är så genomskinligt så det är inte klokt.
Rantakyrö säger att han har träffat massor av gamla S-väljare som gått till Sjukvårdspartiet för att de är missnöjda med sjukvården i Kiruna.
– Du kan inte bara ha Sunderbyn och Gällivare, att Kalix och Kiruna behövs är inget att diskutera.
Han tycker att S ska ägna de kommande fyra åren i opposition åt att ta sig en allvarlig funderare.
– Gör om, gör rätt, för det här var helt väntat. Man har blivit fartblind och kört på i samma hjulspår.
Är det något särskilt som måste förändras?– Framför allt att man börjar lyssna på de mindre orterna som Kalix och Kiruna, men även fler. Pajala och Övertorneå behöver också förstärkningar i sjukvården. Där jag bor har vi ett samarbete med Finland och det är väl tur det.
Kan Sjukvårdspartiet förbättra situationen?– Nu har de chansen. De har fyra år på sig att visa att det inte bara är tomma ord. Hoppas de löser det.
Yvonne Stålnacke (S), tidigare kommunalråd i Luleå och dessförinnan landstingsråd, konstaterar att det är svårt att leda en region där befolkningen och skatteintäkterna minskar, samtidigt som andelen äldre blir större och behovet av vård ökar.
– Det är nog det svåraste uppdraget man kan ha. Sjukvården behöver ständigt förändras och då lyckas man aldrig kommunicera ordentligt varför. Människor blir missnöjda, säger hon.
För att kunna komma tillbaka anser Stålnacke att S måste ta ansvar i opposition.
– Inte säga nej till allt, utan komma med egna, kloka förslag.
Förra oppositionsrådet Stefan Tornberg (C), som lämnade regionpolitiken 2014 och numer är ombudsman för Centern i Västerbotten, trodde att S skulle tappa makten tidigare.
– Det har kommit närmare och närmare för varje val. Uppenbart att man inte har kunnat uppfylla det man har lovat inför valen, samtidigt som oppositionen har ökat sin trovärdighet som alternativ, säger han.
Tornberg håller med om att S misslyckats med att kommunicera och förklara sina beslut. Men han tycker att den stora bristen är de faktiska resultaten av politiken, särskilt centraliseringar som varken förbättrat tillgängligheten eller sparat pengar
– Man har inte kunnat se helheten, utan varit fast i ett slags centraliseringsideal som blir så påtagligt i Norrbotten med våra avstånd. Konsekvenserna syns så tydligt.
Han gläds åt maktskiftet, som han inte tror hade varit möjligt utan Sjukvårdspartiet.
– Det är lättare att byta från S till SJVP än till C eller M. SJVP har under 24 år visat att man inte är någon dagsslända eller ett tillfälligt populistparti, utan ett seriöst parti.
Kommer de kunna genomföra sina löften?– Jag tror det blir en tuff resa, absolut, men man måste utgå från det läge man är i och bygga upp en mer nära sjukvård som funkar i hela länet. Inte säkert att man hinner det på fyra år, men jag hoppas man kan visa att man är på väg åt ett annat håll i alla fall.