Under tisdagen offentliggjordes delbetänkandet av coronakommissionen, den statliga utredningen som har granskat hur äldrevården drabbades i pandemin.
Precis som i IVO:s granskning konstaterar kommissionen att strategin att skydda de äldre misslyckades, då smittspridningen tog fart på boendena.
De pekar på en mängd bakomliggande faktorer – en fragmentiserad organisation, behov av högre bemanning, ökad kompetens, rimligare arbetsförhållanden och bättre tillgång till skyddsutrustning.
IVO:s granskning av 98 särskilda boenden – tre i Norrbotten – visade på bristande journalföringar, dålig kommunikation till brukare och anhöriga – och avsaknaden av individuella läkarbedömningar vid beslut om terminal palliativ vård.
För så mycket som var femte av de 887 brukarna i IVO:s granskning gick det inte av journalerna att läsa ut att någon läkarbedömning alls hade skett.
Liknande problematik visade sig i fallet med den 88-årige lårbensopererade Bernt, som avled på korttidsboende i Luleå, utan att anhöriga ansågs sig informerade om att han skulle vårdas och medicineras i livets slutskede.
Därför bedömer nu coronakommissionen att det bör vara möjligt för kommuner att anställa egna läkare.
Men Robert Svartholm, ordförande för Distriktsläkarföreningen i Norrbotten, är skeptisk till att detta löser problemen.
– Kommunerna har inte råd till att anställa heltidsläkare, patientunderlagen är inte heller tillräckliga. Ska exempelvis Pajala annonsera ut en läkartjänst på 30 procents anställning? Var i helsike hittar de den läkare som vill jobba utifrån de premisserna? Regionen klarar ju inte av att rekrytera läkare på heltid ens.
Samtidigt är han tydlig med att resurserna måste stärkas i kommunal vård, även om läkarna fortsatt formellt ska ha anställningar inom regionen.
– Äldrevården behöver doktorer som finns tillgängliga när gamlingarna blir sjuka men jag tror inte på kommunala läkare ur ett glesbygdsperspektiv.
I dag finns ett samverkansavtal med länets kommuner som stipulerar att regionen ska tillhandahålla en läkartimme per tio brukare i veckan inom äldreomsorgen – alldeles för lite, enligt Robert Svartholm.
De knappa resurserna vad gäller allmänläkare och distriktsläkare får till följd att regionens läkaransvar inte räcker till på de punkter som IVO tidigare kritiserade.
– När det blir ont om tid tvingas läkarna fatta terminala beslut och då hinner man inte prata med vare sig patienten eller anhöriga. Anteckningarna, samtalen och förankringen hinns inte med, säger Svartholm.
Han är överlag kritisk till ”utarmningen” av primärvården.
– Regionens rekryteringspolitik har havererat fullständigt. Inget har gjorts de senaste 20 åren. Tvärtom skrämmer regionen bort unga läkare som vill komma hit och jobba som allmänläkare. Orimliga lönevillkor, sämre än för två-fyra år sedan, i kombination med felaktiga byråkratiska strukturer och chefer som inte ser problemen.
Därför hoppas Svartholm att coronakrisen uppmärksammar politiker och tjänstemän på att primärvården måste stärkas upp.
– När det krisar ställs allt på sin spets och under pandemin märks bristerna direkt. Det är för magert när det gäller tillgången på distriktsläkare i länet. Det behövs betydligt fler medicinskt ansvariga läkare i kommunala vården.