I juni 2012 började han "träningspasset" vid Öresundsbron. Det blev 6,3 mils löpning om dagen i en sicksack-sträcka för att få ihop allt. Redan i augusti hade han nått Kiruna och vänt söderut igen. Vår reporter mötte upp honom på en grusväg efter vägen mot Esrange. En sträcka han blev särskilt förtjust i.
– Det är tyst, det är långa löpor, mycket skog och så är det inte så mycket trafik. Men jag älskar att vara i Norrbotten över huvud taget. Det är en märklig känsla som jag inte kan sätta fingret på.
Efter en och en halv månads löpning hade kroppen börjat anpassa sig efter 6,3 mils löpning om dagen. Smärtorna han drog på sig i hälsenor och knän hade försvunnit. De värsta utmaningarna blev värmen, knotten och ett 25 kilometer långt vägarbete mellan Vittangi och Svappavaara
Lagerholm sprang för att samla in pengar till organisationen FUB, föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. Det var det korta svaret till motivet bakom monsterlöpningen.
– Jag har alltid varit fascinerad av hur man kan förflytta sig med hjälp av kroppen. Jag började som sprinter och upptäckte efterhand att jag kan hålla på längre och längre.
Mot slutet av löprundan hamnade han efter i tempo och fick öka till 8 mil om dagen för att hinna med.