Klockan är mellan två och halv tre på natten när Kerstin lägger ner sitt huvud på kudden igen. Vi skriver 13 oktober 2019, och sanningen har ännu inte riktigt slagit rot i hennes medvetande.
Hon är lurad på en stor del av sina besparingar.
Den analysen gör Kerstin i dag, lite drygt två år efter telefonsamtalet.
Att hon alls svarar beror på att en nära vän har drabbats av sorg efter att en närstående person avlidit.
– Jag sa åt henne att hon när som helst kunde ringa mig om hon vill prata, säger Kerstin, som egentligen heter något annat, under intervjun på en plats någonstans i Norrbotten.
Mannen i andra luren förklarar snabbt för Kerstin att bedragare är på väg att kapa hennes konton. Han förmår sedan henne att logga in på sitt bank-id i sin påstådda roll som tjänsteman på Nordeas säkerhetsavdelning.
På några minuter blir hon bestulen på nästan 150 000 kronor.
Gärningsmännen, som är 20 respektive 21 år gamla vid tidpunkten för det fula bedrägeriet, rör sig i grovt kriminella kretsar med tydliga kopplingar till gänget Shottaz från Järvaområdet i Stockholm.
Den här natten har de ännu en gång siktat in sig på äldre personer runt om i landet. Ett smutsigt hantverk som även föraktas i kriminella kretsar.
Brottstypen har fått namnet vishing.
Dagarna efter bedrägeriet försöker hon se positivt på situationen.
– Jag har väldigt lätt att sätta saker åt sidan som jag inte kan påverka. Ibland dök det upp i mitt huvud, det var ändå nästan 150 000 kronor. Men jag tänkte att de hade i varje fall inte tagit livet av mig.
Som tur är vet hon inte att mardrömmen bara har börjat.
I dag har hon svårt att sätta fingret på exakt när, eller i vilken situation det är, när hon inser att något är fel.
– Inte märkte jag det själv, men bekanta börjar säga till mig: "men vi har ju pratat om det i går". För första gången i mitt liv körde jag på en trottoarkant. Jag var helt enkelt inte med, säger Kerstin.
Under ett läkarbesök berättar Kerstin om ett sviktande minne och ett i övrigt "vingligt" allmäntillstånd.
Då säger läkaren:
"Det är posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, som du har råkat ut för."
Kerstin tror att hon omedvetet valt att förtränga det hon utsatts för. Att det är därför hon blir sjuk.
Med tiden förändras symtomen.
Under perioder känner hon en stark oro i kroppen med attacker av frossa. Hon åker inte längre ensam till stugan, går inte längre genom en gångtunnel i närheten av hemmet, och känner sig kroniskt trött.
En känsla av likgiltighet har även smugit sig på henne. Hon tackar bland annat nej till att arbeta extra, vilket hon aldrig gjort tidigare.
– Jag har alltid hållit på med någonting, framför allt i stugan. Men nu var det inte så viktigt. Det har känts som om ingenting är viktigt.
Vid den här tiden har hon fått veta att en av förövarna skjutits ihjäl i Rinkeby. Två månader senare skadas även den andre huvudåtalade svårt i en skjutning.
Sanningen om förövarna kan vara en anledning till att måendet försämras, tror Kerstin.
När jag frågar henne vad hon skulle vilja säga till dessa unga män, om hon fick chansen, kommer svaret snabbt:
– Det är svårt att säga något till en som inte begriper.
Hon tystnar sedan för en stund, som om hon famlar efter ord.
– Lägg av, skulle jag nog säga till dem. Ni är farliga. Men har inte någon annan klarat av det tidigare, så är det nog inte lönt.
Hon tror att utanförskapet i förorterna är en bidragande orsak till kriminaliteten. Att dessa, företrädesvis unga män, bländas av den tillvaro som välbärgade lever i – med dyra bilar och klockor.
– Det kan vara så att de aldrig har känt sig som vi andra i Sverige. De måste hävda sig. Jag tänker mig att alla inte har så mycket, säger Kerstin, bara för att fortsätta i samma ämne efter några sekunders eftertanke:
– Det kommer många fina ungdomar från förorterna. Men det är de här som syns och hörs. Så är det.
I dag är hon på väg tillbaka på alla sätt. Hon kör bil igen och står under kontroll av två läkare.
– Jag har en hjärtläkare som har full koll och så har jag en allmänläkare som följer upp allt, säger Kerstin med ett leende.
Hon är mycket tacksam för det stöd hon fått av Brottsoffersjouren och sin advokat.
I början av december döms en person i bedrägeriligan av Stockholms tingsrätt att betala tillbaka det Kerstin förlorat, jämte ränta. Målet är överklagat till hovrätten.