Gammal allergikunskap spökar i vården

Barnallergologer får kämpa hårt mot gammal allergikunskap. En av de vanligaste missuppfattningarna kan påverka hela patientens liv.

Vanlig allergi. Historiskt sett har över 50 procent av barnremisserna rört allergidiagnoser, säger Anna Sandin, barnallergolog.

Vanlig allergi. Historiskt sett har över 50 procent av barnremisserna rört allergidiagnoser, säger Anna Sandin, barnallergolog.

Foto: Kurt Engström

Norrbotten2017-07-25 08:27

Norrbottens läns landsting har endast en barnallergolog som arbetar med både klinik och forskning men det skulle behövas fler.

– Det är klart att det skulle behövas en till barnallergolog på en hundraprocents tjänst, men kanske framförallt behövas fler allergisköterskor som gör födoämnesprovokationer. Men den ekonomin finns inte, säger Anna Sandin

Allergologer har en viktig roll i allergibehandlingen, men allergidiagnoser ska i första hand ställas av barnläkare eller distriktsläkare.

– Allmän barnallergi ska en barnläkare kunna, sedan är det vi som barnallergologer som får ta över när det gäller specialfall.

Den andra viktiga uppgiften som barnallergologer har är att hålla sig ajour med och informera om förändringar i kunskapsunderlaget vad gäller allergi.

– Och däri ligger en av de största utmaningarna. Det har hänt väldigt mycket på 20 år. Vi har gått från att vi trodde att vi kunde rädda alla barn från allergi genom att skydda dem till att göra tvärtom att utsätta dem för allergener (och därmed ge barnet möjlighet att utveckla tolerans).

Anna Sandin berättar att den vanligaste missuppfattningen är den att om man får en immunologisk reaktion vid ett "allergiprov" är det samma sak som att man är allergisk mot ämnet.

– Man kan tolka det som att man reagerar immunologiskt mot det ämnet (dvs inte tål ämnet), men det räcker inte med ett prov. Man måste göra om det och det måste även ske i verklighet för att man ska kunna avgöra om man är allergisk mot tillexempel ett födoämne.

Ett missförstånd som kan ske inte bara hos barnens familjer utan också bland läkare och som kan få allvarliga konsekvenser.

– Det kan bli så att man undviker att äta en viss sorts mat på grund av detta, det påverkar hela ens uppväxt och sociala miljö, säger Anna Sandin.

Hon menar att man bara ska genomföra ett allergiprov om patienten har reagerat på ämnet i en vardagssituation. Eftersom det inte finns ekonomi för att tillsätta ytterligare allergologer så ser hon en annan lösning.

– Man måste helt enkelt bli mer noggrann i diagnossättningen. Det kan ta mellan 10-20 år innan man kan se resultat men det vore det bästa för barnen i längden.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om