Enligt henne bottnar stigmatiseringen i hur vi i samhället tänker och uppfattar barn med NPF-diagnoser och att stigmatiseringen också fortsätter in i klassrummet.
– Det blir lätt så att eleven pekas ut som "problemet" och då missar skolan analysen av lärmiljön och möjligheten att nyttja lärarens kompetens, säger Mikaela Nyroos.
Hon menar att läraren överlag har fått en undanskymd roll och menar att läraren i stället för att göra det den är utbildad till, drunknar i administrativa uppgifter.
– Vi måste ge utrymme för lärare att jobba med pedagogiken, läraryrket är ett mänskligt yrke likt vårdyrket, säger Mikaela Nyroos.
Hon menar att det är någonstans i bristen på att läraren inte får vara läraren, och eleven inte ges det stöd som denne behöver, som eleven får ökade skolsvårigheter. Svårigheter som då också kan ta sig uttryck i dåligt mående, skolfrånvaro och utåtagerande.
I Luleå finns det en majoritet av politikerna som valt att utreda resursskolans återvändande. Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är för resursskolor medan Vänsterpartiet varken säger ja eller nej till utbildningsreformen. I argumentationen med politikerna anses resursskolan som det enda sättet för en eller två handfull elever att klara skolan.
– Jag har också förståelse för att man som politiker väljer att agera på det här sättet för elevernas skull. För vissa barn kan ett snabbt agerande handla om överlevnad och då ses det som att det inte finns några andra alternativ. Men har verkligen kommunen utvärderat de övriga alternativen till resursskolan och tänkt på de långsiktiga konsekvenserna?, säger Mikaela Nyroos.
Hon uppmanar även Luleås politiker till att inte se resursskolan, om den blir en verklighet, som en permanent lösning.
– Om så är fallet är det en vändning och det vore som att vi gick tillbaka till före 1980 där man verkligen delade upp och värderade människor olika, säger Mikaela Nyroos.
Mikaela Nyroos ger inte mycket för att barn med diagnos ska få separat undervisning i en resursklass, vilket bland annat handlar om hur skollagen är utformad. Resursskolor skulle enligt henne gå emot principen om "en skola för alla" eftersom det inte ger likvärdiga möjligheter för alla barn och därtill strider mot de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
I stället för resursklasser ser Mikaela Nyroos flexteam som en lösning på hur elever med NPF-diagnoser skulle kunna bli bemötta i klassrummet. Däremot har hon ingen färdig modell för hur teamen ska se ut.
Modellen behöver istället baseras på respektive kommuns och skolas förutsättningar. Men enligt henne bör teamen bestå av ett antal individer som tillsammans har möjlighet att arbeta med pedagogiken, till exempel i ett tvålärarsystem eller en lärare med stöd av specialpedagog och lokala elevhälsan. En av fördelarna med att ha ett team i anslutning till en elev är att det också bidrar med en kontinuitet som är viktig när man jobbar med barn i behov av särskilt stöd.
– I det arbetet handlar det om att låta lärarna komma tillbaka till kärnverksamheten, att få jobba med pedagogiken, att analysera elevens förmågor och behov och att möta elevens förutsättningar. Det är en del av skolans uppdrag, säger Mikaela Nyroos.