– Skogen finns inte kvar. Det är miljömässigt vansinne och svårare än någonsin att bedriva företagsverksamheten. Det går knappt att gå i skogen längre, alltid möts du av sönderplöjda kalhyggen, säger Lars Malmström som tillsammans med Kaisu Malmström driver Rajamaa stugby i Muonionalusta, på en ö i gränsälven till Finland.
Sedan 1950 har 60 procent av den svenska skogen kalhuggits, enligt Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Statistik från skogsstyrelsen visar att avverkningen av skog i Norrbotten har ökat de senaste åren.
– Det kan inte huggas mer, då kan vi inte bedriva verksamheten längre, säger Lars Malmström.
Malmströms stugby lockar turister från hela Europa.
– De säger ”Får man göra så här i Gretas Sverige?”. Det är stora områden som man knappt kan vistas i längre, vilket försvårar bland annat mina guidade turer.
Lars Malmström känner sig förbisedd av de ”mäktiga” skogsbolagen och liknar situationen vid skövlingen av regnskogarna i Amazonas.
– Slutresultatet är densamma. I Sverige slår vi oss gärna för bröstet och säger att vi är ekologiskt hållbara men verkligheten är någon helt annan. Här används samma metoder som i Brasilien, nämligen vi hugger ner allt på en gång.
Olof Johansson, skogschef på Sveaskog, vill inte uttala sig i den enskilda fallet men menar att Sveaskog har en fungerande dialog med turistanläggningarna i Norrbotten. En bild Lars Malmström inte delar.
– Den attityden som vi mötts av från till exempel Sveaskog och andra skogsbolag är oförskämd och sårande. De har ett kortsiktigt pengatänk och tar inte hänsyn till något annat.
Även Hans Holma, ordförande i Muonio sameby, tycker dialogen med Sveaskog fungerat dåligt. Samebyn har blivit helt utesluten från samråden med Sveaskog.
– De kör över oss helt och bryr sig bara om att få mesta möjliga vinst. Ibland känns det som om det inte finns något att samråda om längre, säger Holma.
Han har fått höra att det beror på att Muonio är en koncessionssameby med speciella rättigheter. Även det är Sveaskogs skogspolitiska chef Olof Johanssons förklaring.
Tankarna om framtiden ter sig för Lars Malmström dystra.
– Om avverkningarna fortsätter i samma takt kommer det inte finnas någon skog kvar i Norrbotten inom 20 år. Våra barnbarn kommer att läsa om det här i framtiden och ställa sig frågan ”hur kunde man vara så dum och kortsiktig?” .