Trots att antalet mjölkbönder har minskat med cirka 56 procent sedan december 2010 finns det ljusglimtar. "Det finns dock flera fina exempel på generationsväxlingar och även inflyttade jordbrukare som satsar i Norrbotten", säger Kristina Stiernspetz, kommunikationschef vid Norrmejerier.
I december i fjol hade Norrmejerier 57 mjölkbönder i länet. Motsvarande månad 2010 hade man mer än det dubbla.
– Den vanligaste orsaken att man slutar är åldersskäl eller att man har för liten produktion och väljer att inte investera. Generationsväxling är inte självklart idag som det kanske var förr vilket också innebär att man hellre avvecklar än säljer, förklarar Kristina Stiernspetz, kommunikationschef vid Norrmejerier.
Även om mängden producerad mjölk inte minskat riktigt lika mycket (cirka 23 procent), står Norrbotten inte särskilt bra till vid en eventuell krissituation. Under torsdagen hade Lantbrukarnas riksförbund, LRF, regionstämma i Luleå där man bland annat diskuterade vikten av att öka den regionala livsmedelsproduktionen för att stärka försörjningstryggheten.
– Jämfört med andra län ligger vi säkert ganska lågt till. Mellan 20-25 procent av det vi konsumerar produceras i länet. Dels för att vi inte kan producera så mycket olika typer av varor och sen på grund av den nedåtgående trenden här uppe med mindre produktion, säger ordförande Jenny Karlsson.
Trenden med allt färre bönder har pågått en längre tid men när bönderna – som redan kämpat med ekonomin sedan torkan sommaren 2018 – nu dessutom behöver hantera skenande kostnader för diesel, foder och gödsel har bördan blivit ännu större.
Vad betyder det att några lägger ner?
– Det betyder jättemycket. Det är inte så att det kan droppa av en och en så är vi på noll. Risken är att det tippar över. Man är beroende av en viss mängd kollegor för att uppehålla servicen, mjölktransporter och så vidare. Du kan inte göra allt själv.
– Det är också viktigt att påpeka att lika fort som det går ner, går det upp om någon satsar. Gensvaret åt andra hållet blir lika kraftigt.
Vad innebär det i förlängningen?
– Att det inte går att hitta lokalproducerade produkter i butiker. Mejeriet och slakterierna ryker ju om det inte finns tillräckliga volymer.
"Gröna näringars förutsättningar skiljer sig en del mot andra företagande. Dels för att det är stora nödvändiga investeringar, men också att det är säkra lånetagare. Du byter ju inte bransch efter två år utan när du blir bonde är du ofta det till pension", säger Jenny Karlsson om bankernas ovilja att låna till nya bönder.
Varför behöver vi ha produktion i länet?
– Dels för att vi kan producera här och för att vi aldrig vet vad som händer. Vi tänker inte så mycket på beredskap, men vi står inför att vi kan få stängda gränser från en dag till en annan och då producerar vi i Sverige bara hälften av den maten vi äter. Ska vi då äta varannan dag eller hälften av vad vi brukar om vi inte kan importera?
Jenny Karlsson ser stora möjligheter till ökad produktion i Norrbotten. Mycket ledig mark och bra förutsättningar för att odla gräs som behövs för mjölk och köttproduktion. Hon lyfter även möjligheten att odla spannmål för foderproduktion i delar av länet.
Vad görs för att vända trenden?
– I dagsläget måste vi rädda det jordbruk som finns kvar genom att få ordning på kostnadsbiten. Till exempel via att få bort dieselskatten och få ner reduktionsplikten. Vi förespråkar inte stöd men i det här läget måste staten hjälpa till, om inte annat ur ett beredskapsperspektiv, för att behålla de bönder som finns.
Vilket ansvar ligger på konsumenterna?
– Det ligger på konsumenterna att vara köptrogna även fast priserna stiger i butik, för det kommer de att göra.
Norrbotten har bra förutsättningar för att odla det som krävs för att producera mjölk, kött, ägg och potatis, anser Jenny Karlsson.