Missnöjet växer bland vårdanställda i stålbadet inom Region Norrbotten, med anställningsstopp och beslut om avveckling av vårdnära service som spär på arbetsbördan för undersköterskorna ytterligare.
Nu väljer fackliga profilen och sjuksköterskestudenten Nadja Ståhl, som sedan i höstas är ordförande för Vårdförbundet Student, att avsluta anställningen inom regionen, efter att sedan de första vikariaten 2007 ha jobbat inom såväl primärvården som akuten och intensiven.
"Jag har jobbat dag som natt, alltid ställt upp, tagit extra pass, tagit över arbetsuppgifter som jag inte ens har fått någon adekvat utbildning i, för att rädda verksamheter från personalbrist. Och till bekostad av vad? Patientsäkerheten", skriver hon i ett inlägg på Facebook.
Beslutet har vuxit fram under flera år.
– Sparkraven har hängt med hela tiden. På varenda arbetsplatsträff har man bara fått hör hur dålig ekonomin är. Regionledningen unnar aldrig de anställda något, när vi undersköterskor tvärtom längtar efter att bli uppskattade för det hårda arbete vi gör.
På grund av personalbrist och vikariestopp har Nadja Ståhl allt oftare märkt att undersköterskorna åläggs att göra sjuksköterskornas jobb, trots att de saknar adekvata utbildningar för det.
Hon tar som exempel att undersköterskor får sätta intravenösa kanyler på patienter.
– Det fattas sjuksköterskor och biomedicinska analytiker, även röntgensjuksköterskor, och då delegeras deras arbetsuppgifter till oss undersköterskor efter några dagars utbildning. I efterhand får jag nästan ångest över att ha stuckit i en massa patienter utan ordentlig utbildning.
Inte positivt att undersköterskorna får utökat ansvar i en kompetensväxling?
– Absolut, jag har stridit för de frågorna under mina år i Kommunal också. Men det kan bara ske till en viss gräns. Vi behöver alla yrken, vi ska inte ersätta varandra. Och att lasta över alla arbetsuppgifter på andra yrkesgrupper utan rätt utbildning mörkar bara personalbristen.
De senaste åren har hon arbetat inom akuten på Sunderby sjukhus. När regionen i början av året meddelade att de skulle avveckla de 40 tjänsterna inom vårdnära service, kände hon att det fick vara nog.
– Jag blev jättearg, besviken och ledsen, kände att jag inte orkar längre. Att vara utan VNS drabbar oss undersköterskor, som nu får transportera patienter med mera i stället för att gipsa, sätta katetrar, ta blodprover med mera.
Nadja Ståhl vänder sig mot de ansvariga divisionschefernas motivering att VNS inte har uppfyllt förväntningarna.
– Vi ser ju att det tvärtom har fungerat bra många gånger. Men ledarskapet fungerar inte inom regionen längre. Vi på golvet upplever det bara som att de skiter i oss. Vi får inte komma till tals, det tas bara beslut över våra huvuden.
Hon är lika kritisk mot anställningsstoppet som råder nu.
– Inte roligt att arbeta som undersköterska inom regionen längre. Kollegorna blir bara mer trötta och arga. Glädjen har försvunnit. Just därför är det många med mig som nu söker andra jobb.
Hur påverkas patientsäkerheten?
– Den är hotad. Ett under att ingen patient har kommit till skada på allvar ännu, eller rentav dött på grund av det höga trycket och stressen som råder.
Hon har tidigare varit aktiv inom S i Luleå men kritiken mot regionens personalpolitik ser inte Nadja Ståhl som ett partipolitiskt inlägg riktat enbart mot den nu styrande politiska majoriteten med Kenneth Backgård och övriga i SJVP, M och C.
– Jag skyller inte bara på dem. Alla i regionfullmäktige är ansvariga, även socialdemokraterna. Jag kan bli irriterad när S plötsligt håller med oss i missnöjet nu. Så gjorde Backgård när han satt i opposition också. En falskhet som gör att man tappar förtroendet för vårdpolitikerna överhuvudtaget, oavsett parti.
Hon poängterar också att de styrandes argument om att sjuksköterskornas löner har ökat kraftigt de senaste åren inte är hållbart.
– Det beror bara på att bemanningsföretagen har blivit fler. Ytterligare ett slag under bältet mot oss anställda i regioner och kommuner, som tjänar mindre men som samtidigt måste jobba mer.
En annan sak som provocerar, menar Nadja Ståhl, är när regionledningen och de styrande politikerna framhåller att sjuktalen har sjunkit hos vårdpersonalen.
– Pulsen åker upp direkt, man blir så förbannad. Jag har kollegor som jobbar trots att de är sjuka, för att de vet att det inte finns vikarier men också för att det blir för dyrt att vara sjuk med våra dåliga löner.
Från sommaren kommer Nadja Ståhl att i stället arbeta som undersköterska inom kommunens hemsjukvård.
– För det första erbjuder de högre lön och bättre arbetstider. Dessutom inte lika stressigt och lika dålig arbetsmiljö som inom regionen.
Är du inte rädd att det kan upplevas som ett svek mot medlemmarna att säga upp sig, som ordförande för Vårdförbundet Student?
– Jag ger inte upp men vill att det ska bli en väckarklocka för alla ansvariga inom vården. Jag hoppas att mina medlemmar känner att det är bra att någon sätter ned foten och säger ifrån, så att de får det bättre när de väl ska börja arbeta.
– Men visst känns det tungt när inte ens jag känner att det fungerar, samtidigt som jag ska prata arbetsmiljö för nyutexaminerade röntgensjuksköterskor, biomedicinska analytiker och sjuksköterskor.
Samtidigt kan hon tänka sig att någon gång återvända till regionen som utexaminerad sjuksköterska.
– Men då måste man lyssna mer på personalen och höja lönerna. Se på sjuksköterskeutbildningarna nu, som inte ens fyller sina platser, då unga ser att de får bättre betalt och bättre arbetsmiljö i andra branscher, säger undersköterskan och sjuksköterskestudenten Nadja Ståhl i Luleå.