Det är Johanna Wahledow på Kronofogdemyndighetens juristteam i Gävle som meddelar vad som gäller.
– Det är den snabbaste vägen för henne. Då får man en dom på vem som ska bo där. Den kan direkt verkställas av oss. Sedan kan jag naturligtvis inte säga att tingsrätten beslutar att det är hon som ska bo där, säger Johanna Wahledow.
Stina kan också ansöka om att avhysa sin förra sambo via en så kallad handräckning, till en kostnad av 300 kronor.
– Sedan beror allting på hur snabbt vi får honom delgiven. Det är som en stämningsansökan som skickas ut till honom och då ska han skriva på ett delgivningskvitto, säger Johanna Wahledow.
Om den person som söks, i det här fallet Stinas förra pojkvän, inte går att nå brevledes skickas en så kallad delgivningsman ut i ett försök att få en påskrift.
Det är den delen, vid sidan av allmänt långa handläggningstider, som gör att ett ärendet kan ta tid, förklarar Johanna Wahledow.
Men om kravet på en avhysning bestrids hamnar fallet i samma läge som ovan, där beslut fattas av tingsrätten.
Vad är då anledningen till att regelverket ser ut som det gör?
Johanna Wahledow förklarar:
– Om man till exempel träffar någon på krogen och låter den personen bo kvar några veckor. Då kan man inte bara kräva den personen ska flytta ut, eller be polisen eller kronofogden att komma. I Sverige är den här lagstiftningen om rätt till bostad så stark. Men i det här fallet är det naturligtvis jätteknepigt.
Patrik Hellberg, kommissarie vid polisen i Norrbotten, förklarar att han endast rent generellt kan uttala sig om fallet. Han har ingen detaljkunskap och han får inte säga något på grund av sekretess.
– Jag har full förståelse för att det är svårt för de kvinnor som hamnar i sådan situation.
Polisens uppgift är att utreda brott, förklarar Patrik Hellberg. Den här gången, när det gäller frågan om vem som har mer rätt till en bostad, rör det sig om en civilrättslig fråga.
– Sedan, när man är i en svår situation, så kan man ha såna förhoppningar om att det här ska polisen kunna ställa till rätta, "jag måste faktiskt kunna bo här med min dotter". Men det jag kan säga är att våld i nära relationer är ärenden vi prioriterar. Sedan vad som har skett i det här enskilda ärendet, det kan jag inte uttala mig om.