Maria Stenberg utsattes själv för en kupp när hon röstades bort från platsen som förstanamn på Socialdemokraternas regionlista. Samtidigt har hon sett på när personstrider och bråk har splittrat partiet på flera håll i länet. S i Norrbotten mår inte bra, konstaterar Maria Stenberg.
– Känns som att vi tappar greppet om vad det är vi är till för. Allvarligt.
Stenberg anser att interna bråk hämmar politiken och samhällsutvecklingen. Ett gynnsamt politiskt läge kan slarvas bort om partimedlemmarna inte drar åt samma håll, särskilt i en tid när sociala medier gör att politiker är mer utsatta än någonsin.
– Jag satt i riksdagsgruppen när vi fattade tunga beslut om försvarspolitiken. Då var partikamraterna livbojen. Så måste man tänka lokalt och regionalt också.
I stället har det interna partiarbetet i Norrbotten utvecklats till ett slagfält där flera tunga S-profiler har stupat bara under det senaste året. Senast i raden är Maria Stenberg själv som kuppades bort under dramatiska former och Bodens kommunalråd Inge Andersson som ratades av valberedningen.
– Att byta ut en ledare ska man kunna göra, men det behöver vara lite ordning och reda och professionalism över det hela. I dag känns det som att vi allihop är förlorare.
I förra valet backade Socialdemokraterna i såväl regionen som i alla kommuner utom Älvsbyn. I Gällivare, Överkalix och Övertorneå fick partiet till och med lämna ifrån sig makten. Maria Stenberg är rädd att en ny smäll kan vänta i höstens val.
– Väljarna tycker inte om när vi bråkar, det tycker jag att historien visar. Har vi interna strider tycker man inte att vi är en kraft att räkna med.
Hur går det i valet?
– Jag tror det kommer bli en rysare. Jättesvårt att säga om det kommer gå på det ena eller det andra sättet.
Peter Waara, avgående kommunalråd i Haparanda, menar att S har stora utmaningar vad gäller centrum–periferifrågan – på riksplanet likaväl som på region- och kommunnivå.
– Hittills har regeringen bara utlokaliserat 2 000 av 10 000 jobb. Min kritik är att jobben hamnar i olika regioncentrum, inte i landsortskommunerna. Inge Andersson och jag har samtalat mycket om detta. Hela landet löper en risk att dras isär.
Även på regionnivå menar Peter Waara att partiet inte lyckas motverka centraliseringen till Luleå.
– I Tornedalen har vi alltid sagt ”allt h-vete kommer från Luleå”, ända sedan ”rallyt” under 70-talet med NJA och Stålverket. Länets mindre kommuner har en skev demografisk utveckling, brist på utbildat folk och arbetstillfällen. S kan göra mycket mer för att visa en offensiv landsbygdsstrategi, låta hela Sverige leva. Annars säljer vi frågan till SD och Centerpartiet.
Än mer tillspetsad blir den interna partistriden gällande vårdfrågan.
– I Luleå blir ni bekymrade över att kvällsjouren stänger på Stadsvikens hälsocentral. Jo tjena, det finns knappt någon jourcentral överhuvudtaget i till exempel Övertorneå eller Haparanda. Partiet behöver visa en större lyhördhet gentemot mindre kommuner.
Hur påverkar alla interna partistridigheter väljarnas bild av S?
– Det kan aldrig vara bra med negativ rapportering om partiet. Upp till partiet själv att försöka konsolidera.
Hur tycker du att S-distriktet lyckas med detta?
– Argumentet från Fredrik Lundh Sammelis sida har varit att det handlar om lokala angelägenheter. Där kan man naturligtvis ha skilda uppfattningar. Men ett parti kan också må bra av en kritisk diskussion.