Transportföretagens sammanställning, som bygger på siffror från Trafikverket, visar att 37 procent av de statliga vägarna i Norrbotten är i dåligt eller mycket dåligt skick. Det gör länet till det fjärde sämsta i landet vad gäller vägstandard, vilket Tina Thorsell, samhällspolitisk chef på Transportföretagen, tycker är beklagligt.
– Konsekvenserna blir fler olyckor, både allvarliga och mindre allvarliga. Trafikanterna får sänka hastigheten eller så väljer Trafikverket att göra det och då blir Sverige längre, vilket påverkar konkurrenskraften och särskilt i norr, säger Tina Thorsell.
Mats Öhrlund, åkeriägare på Öhrlunds åkeri AB, har kört många mil och han tycker att vägarna har försämrats de senaste åren.
– Det är ett väldigt eftersatt underhåll. Det är spårbildning och ojämnheter – vägarna är inte som de borde vara. Standarden är helt annorlunda när man kommer till Finland, säger han.
Öhrlund berättar att det finns en intern kommunikation lastbilschaufförer emellan, där vissa vägar har ett sämre rykte än andra, och detta för säkerhetens skull.
– Det finns en frekvent kommunikation om vägarna vi använder. Vissa vägar som är dåliga ska man passa sig för.
Transportföretagen har brutit ned siffrorna på kommunnivå för vägarna med lägst standard och det är Haparanda och Kalix som hamnar i botten. Något som inte förvånar Mats Öhrlund.
– Det håller jag med om definitivt. Nu är det gjort en del saker men vi kan konstatera att vi som använder vägarna känner det dåliga väglaget i fordonen och vi märker av ett större underhållsbehov än tidigare. Det får vi leva med så länge vi inte har en organisation som återgärdar problemen.
Tina Thorsell tror att standarden fortsätter att sjunka framöver.
– När vi tittar på vad regeringen har budgeterat så ser vi att standarden på vägarna kommer att fortsätta sjunka. Nu budgeterar regeringen två miljarder per år för att underhålla vägar. Vi förseslår att de ska lägga fyra miljarder till detta, säger hon:
– När det handlar om blåljuspersonal som kör i hög hastighet på vägarna kan det handla om liv och död. Det är direkt livsfarligt.
Mats Öhrlund förnekar ej.
– I grund och botten är det en arbetsmiljöfråga och det handlar om vår framtid.